Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1867, sida 2

Med våld eller argan list — Den hafver himmelriket mist Och den skall fan få ta till sist.v E. U. O. Vän med alla menniskor, hatade han blott en enda korporation: under-executorer. Pensionen och den obetydliga aflöningen som afvittringslandtmätare ville pa inga vilkor räcka till de aldra nödvändigaste behofven. Han var nagon gang utsatt för länsmäns besök i utmätningsärenden, och han fattade for denna tjenstemannaklass en odödelig ovilja. Men — sa gäcka händelserna vara fördomar — en dag i slutet af October kommer Ottman onykter som en spisölstapp — hans vanliga uttryck om sig sjelf, då han befann sig vin sloribuss — till Änlsta gästgifvaregard, hvarest för tillfället höstetinget pagick. Några länsmän, äldre och yngre, sutto i resrummet och mojade sig vid en liten toddy. Ottman inträder, pelsar af och inbjudes till delaktighet i laget. Tacksam, bryggar han sin toddy fullfärdig och frågar med glaset i hand: — Far jag lof att veta, med hvilka jag har den äran att dricka? — Mitt namn är T. — yttrar inbjudaren — jag har varit länsman här i Torp. Ottman spetsar öronen. — Och mitt namn är B. tillägger en annan — har också varit länsman i Torp. Ottman rätar på sig. — Jag heter A. — infaller den tredje — jag är för närvarande länsman i Torp. ? Ursinnig sätter Ottman glaset i bordet och utbrister: — Fy tusan dj—r, sånt sällskap du kommit i lag med, bror Ottman! Anckdoten att han, utan att smaka en droppe ur glaset, slängt det i spiseln. Men detta tillägg smakar nog mycket af historiskto, för att kunna betraktas ett veritabelt faktum. Fullkomligt faktiskt är deremot det äfventyr, hvarföre den gamle bussen rakade ut på en annan gästgifvaregård här i länet. Löjtnant Ottman anländer, på tjenstresa stadd och något Jurfrvigo, till en viss skjutsstation och kommenderar häst på minuten ho — Utgangna! — svarar honom lakoniskt den storväxta, robuste gästgifvaren, och blinkar förunderligt med sina stora blå ögon. — Ja, det är då ett hundhål det förmäler som här stället; aldrig finns här hästar inne... fram med kraken på minuten . jag befaller det i kongl. maj:ts och kronans namm! Gästgifvaren, som för dagen befann sig under inflytelsen af ett periodiskt återkommande delirium, sprang på väg