Pa operalällaren, der det war mydlet ondt om platjer, hade en herre slagit fig ned wid ett bord, der han icvan intagit jur fupg Ett par personer, som förgujs wes fört få plats, måste aflägsna fig utan mat. Om en tinumna gjorde de ytterligare ett besök der nere. De sunno fame ma herre fitta qwar wid sitt bord och se mycket förnöojd ut. — Stulle ni icke finz na det lämpligt att snart lemna bordet, så att anora tunde så litet mat äfwen 2 frågade de. — Med största nöje — swarade han; bara jag tunde få betala den biffftek, jag ätit upp.