Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1867, sida 2

yrkegärtene utwirgnina, fom siaden uyss iti högsta instansen wunnit. (Merreltt). — Hedersgåfwa. Den 31 sistlirne December, eller årets sista dar 1866, på )willen vag kontraftsprosten, ledameten s fongl. nortstjerne erten, mar Ce: björn Bergman i Ljustorps pastorat syllre it 61 lefnarsår, förärades af tef fru, rostinnan Wilhelmina Bergman, en ro: natiens-jond af 500 rer emt till Ljusorps församlings feliskola unter ten uttryckta önskan att årliga räntan deraf ör fromtiven skulle anwänras till be tärnad åt fattiga barn unter verag ffolsång. Ett wackert bewis våfru proftin: nans lita nitiska merwerkan för foltbildningen, fom hennes ärla tänkesätt mot j;örsamlingen och ve fattiga barnen. Heter at ven ärta, och för fin alls männa wälwilja, högt aftare gifmwarin: an! —nun. — Eulledigad od förordnad. Seran nand befhre, uppa derom gjord anförs ning, sunnit släligt entlediga t. f. Irono: länsm. i Arnäs tistrikt I. O. Domeij från det honom tillita mertelate förord: nante att uppehålla ve med länsmanstjensten i Gruntsunrta distrikt förenade göromål, bar kngus bfhhe förortnat e. o. lantskansliften J. O. Segerström, att länsmansbefattninger i fistnämndetistrikt tills witare förestä. — Ett fistaremöte i Umeå tycktes wara ense om följande bestämmelser: Laxfisket, fom får bedrifwas med garn om 3 decimaltums maskor och fpjelinrattningar med 2 tums mellanrum, må ega rum till den 15 September hwarje ar, hwarefster all sängst af dylik fisk på hwad fått fom helst skall upphöra, egande dock tonungens befallningshaswande tillåta sängst sednare, med wiltor, att djuren lefwande tillhandahållas närmaste filfodungsanstalt för afwel eller fiffeegarne sjelfwa inratta och ändamålsenligt sköta sådan anstatt. Men äfwen under den sålunda i allmänhet tillåtna fisketiden böra alla sisten wara öppna under ett dygn i mwece fan eller från Lördagsaston il6 till fam ma tid söndagen; yrtande litwäl härwid egarne af s. t. sarchinafisken att deras fris eller rättare fridsdvgn stulle infalla a de dagar näten behöfde till tortning upptagas, hwaremot dock andra referverabe sig. AM ljuftring af lar ansägs bör ra förbjudas och önffades att för öfwer tvädeljer högsta tillatna vite, jemte för lust af redstap och fångst, måtte med 50 rdr för hwarje gång fastställas, derwid böterna skulle tillfalla angifwaren med 13, allagaren 13 od 3 öfwerlemnas till lä nets fongl. hushallnings-sallslap att an wändas till fisteriernas upphjelpande. Cilfistet får i haswet och def sjerdar samt elfwen, med not, nät och ryssjor iotas hela året om, med undantag af tiden från den 15 Ottobar tills wattuen blifz wit isbelagda, hwaremot winterfiske med not ej må i insjöar ega rum, hwarken för sångst af fir eller annan fisk; doc i afsecute å fitfifte med samma rätt för for nungens befalluingshafwande att tillåta fångst under förvjuden tid för förr nämns de äntamål. Jnsjöfistet med not förbjöds på wåren till och med den 15 Juni, för att under lettiderne slydda fisken för denna ödande retskap, hwaremot fiste på annat sätt med tillåten redskap hela året må ega rum. J afseende på redstapen beslöts att ingen not må wara tätare än 10 hwarf på soten i lilen och böra ryssjor och mjärdar ega samma öppningar, yrlande lilwäl nå: gre 6, 8 a 9 hwarf. i vjvsning ansägs böra, efter hwad filt: CIL HUAHHFA vid handen .. LO AR —r