Norrländska Korrespondenten – 28 december 1866, sida 3

— Se der sitter friherrinnan T— Hon är utmärkt för sin skönhet ock älskwärdhet, och dessutom känd såsom et mönster bland qwinnor, fade min gran ne, hwilken händelsewis war en af mins gamla bekanta. — Jafå, swarade jag. J detsamma började representationen. Den öppnades med de wanliaa konstproduktionerna med skolhästar. När ressa wäl woro slut, skulle mamsell Sig. rid, 17 år gammal, utföra konster på en osadlad häst. Jn på circus gallopperade en wacker swart häst, på hwars rygg satt en ung owanligt spenslig flicka. Jag betraltade det fina ansigtet, under det hon lät hästen gå omkring ett bwarf. Namnet Sigrid hade revan wäckt mitt intresse, och jag igenkände nu i den unga fonftberiderffan min lilla ffyddsling i kolarstugan. Siarid utförde de mest halsbrytande produktioner och skördade stormande applåder; men hwarken bifallsyttrins garne eller det wårliga i hennes framställningar förmådde lifwa hennes drag; de bibehöllo ett uttryck af den mest dö dande likgiltighet. När hon slutade denna afrelning, skulle hon i den nästa uppträda tillika med en ung fonstberidare. Äfwen nu utmärkte hon sig genom att sätta en menniska i ven tödligafte åns gest öfwer huru det skulle gå med ben: nes lemmar och lif. Man klappade händerna, man ropade bravo, man war förtjust, och nu skulle Sigrid sluta sitt uppträdande med att stå på fin kamrats ena axel under det denne stod med en fot på hwardera af