Norrländska Korrespondenten – 21 december 1866, sida 6

tt undwika, — alla andra dock ej att jrglömma. Skulle ur det onda, fom den ärwarande arbetslösheten medför, utweckla g det goda, fom ligger i nykterhet och terhällsamhet från en få bedrägtig wän om bränwinet, få har sannerligen det rågawarande onda burit en färdeles god rult. De gamle till bords. Mr Jules Denitzet lemnar följande ntressanta beskrifnina öfwer de gamles ruk då de sutto till bords. Salomo, den store Salomo (minst 000 år före Kristi förelse) hade tolf ntendenter eller hofmästare, hwad man vill falla tem. Deras göromål woro ålunda fördelade: Hwar och en af vem ffulle i fin ort: ing under en månad förse bordet. Och nwilfet bord! Trehundra gifta och fer: untra ogifta qwinnor säger bistorien, örutom hofmän m. m. woro dit inbjudsa. Unter re elfwa andra månaderna efte de elfwa andra intendenterna får unda turwis jrån Eufrat till Nilen och å tusen andra ställen för att åt bet ungliga bortet uppföra alla möjliga läcs ferheter och de allra bästa winsorter. Litsjom i wåra dagar akademier och lärta samfnnd hwarje år utfästa en mängad pris för dem fom på ett utmärkt sätt behandlat wissa offentligen uppgifna frågor, så läto Perserna och Grekerna (500 år före mår tidräkning), hos hwilka cen kulinariska konsten ansågs nästan som ett heligt embete, på gator och öppna platser utropa att pris woro bestämda för den, som kunde uppfinna en nyrätt. Darius lät hwarje aften femtontusen personer soupera tillsammans med sig. Denna måltid kostade honom fyrahundra talenter (twåhundrafyrtitusen dcug — en bagatell). Emedan soupserna räckte långt fram på natten och woro särdeles avund liga, få stannade gästerna wanligtwis qwar till frukost påföljande dag. Då kerxes under en resa intoa twå måltirer i en stad hade man känning deraf i mera än ett år, likasom det war rit hungersnöd i provinsen. Det bewisade ide annat, än att de offentliaa och enskilda källrarne förut ej woro wäl förserde. Se här ett metsatt exempel. En privat person mid namn Pithius (hans namn bör gå till efterwerlden) inbjöd ensam sjuhundraåttiotusen man af samma Kerxesd trupper och erbjöd till och med denna monark att på ett utmärkt fått föra hela hang avmå under fem månar ter. Historien förmäler ide, om det war gratis, men antag endast att det skett på fredit. För att wäl föra få många mens niskor i etthundrafemtio dagar, få fom mer man ide långt med femhundra mils lioner francs. Alexander brydde sig icke så mycket om att anses såsom fin tids störste härför rare och eröfrare; han wille framför allt hafwa äran att wara sin tirs starkaste drinfare och utmanare hwem som helst att dricka. Det gick ungefär till som wid wåra kapplöpningar: 1:sta priset en bäs gare af ciseleradt auld, det 2:dra 30 mir ner (300 ecus). Man Höll på den eller den drinkaren; på läktarne sutto -åffå darne till dessa strider, ter alltid 30 till 40 stupade. Så långt hafwa wi ännu ide kommit. Höstmarknaden. Uti en tidskrift berättade en vete