Norrländska Korrespondenten – 21 december 1866, sida 3

nde poem. Innan wi ätergifwa det, vilja wi bod erinra derom att ven 7 December i fjol mar den dag då Sweres adel afsade sig sin sjelfskrifna repres entatiensrätt. Frökens klagan. (Den 7 December 1866.) du milde Gud, hwad werlden dock förjämras! in sädan sasans tid wi leswa i! rån alla Håll jag hör detsamma jemras, Od siel jag tror att det är ratt förbi, ) mina höga, fälla stamsörwandter, Sur innerligt jag må afundas er, (fäder, mödrar, onklar eller tanter, Som ftegen ärade från lifwets branter Med dyra anors glans i graswen ner! ör mydet mindre fan man blijwa tolig in hwad jag nu på någa dagar hört; -Jag arubblat har, så ryggen blifvit krokig ch håret grått och mitt sörnuft förstördt. Det war den sista spiken i min kista, Det war ett Bag, hwars kraft jag ide bär, —ch hwad gör det om hjertat och skall brista, Sm Swea sall en edel dotter mista, När Ragnarök i alla fall är här! un leswer friftt, Gudnås, uti mitt minne Wårt slägtes fjelfföräderi och fall, Det swek fin ära, fina fäders sinne, , Och hämnden, hämnden ide dröja skall. Tet är på dagen jemt ett år nu sedan Ten dag hwars nanm förbannadt wara må; — Min dystra aning då är uppfylld redan: Nu, fega gubbar, fån I känna swedan Utaf de piller fom ni folie då! Jur mill man sijäla edra döttrars ära, Mån mörda will med ordets slarpa dolk, Den minsta slymt af höghet som de bära, Som ännu ftiljer dem srån sämre solk. Wår genom seller ärida titel, fröken. Man nu wili taga srån of och ge bort Åt alla dessa få charmanta spöken, Som sy wärt linne eller gå i köken, Och stå och jälja bäde wått och tort, Du grymma mensloätare, fom sitter Od) strywer tidningar i Göteborg, — Jag önsiar dig en lefnad lika bitter Som min, — så sull af pröfningar och sorg! Rd, Hedlund, Ledlund, har du intet Hjertat fur wågar du förmätue, detta steg? Kan du ej fatta hwilten gränslös Jmärta Od) harm du wädter med din usla swårtn Hör hwarje ord, när så du strijwer, säg? Och jan fom Sohlman sjelf, bewars, den faren — J ogjordt wäder är han ur jemni, — Od wagade att lägga Iof på lagen, To Jå fom vusje med sut oumma slämt, — ch ja fom arihop de andra bladen Sd) stähde of i bredd med denna tross ww alla stags mamseller uti staden, Od bondmamseller, heta langa raden; — c) man dödlig käjt Jörwarar of! Dc. acma Gud — för mydet för den swaga, ch wåtl af jorg mitt hjerta bryta må; — Wien nej, jag år sör siott att mig beklaga Hör dessa laga memmpor ändå! Tu möda werld, — mart fär man fe din ända, ch när du ramlar — uppjyll då mn bön: xåt alla tidningskiuddare bu brända J swafwel dursigt. — och så jen, kanhända, Le borde hängas eller stita spön! (D. N.) :DrL GöÖ A KA — — 1