Norrländska Korrespondenten – 11 december 1866, sida 3

3:o. Jnsändarens tanle är ej att fur periet skulle aftagit genom att inskränta antalet utffänknings-ftällen, utan måste mycket annat, alltför widluftigt att här relatera, dertill bidraga. Will advefförsattaren föröfrigt besudla sin person med att inträda på något af bolagets utffåntningsftällen, lanske på ett af de i hans tanle wanryftade, skall han finna att ord ning och suygghet öfwerallt är råtande, samt att de färskildt utpelade ej ftå i nås gon mån efter de andra. 4:o. Wdrefeförfattaren uppger att fuperict minskats under de twå sednaste åren genom stadssullmägtiges förbud mot fri vituofa-förfäljning under fönoch helaedagar. Han anfer troligaft detta bland bolagets fel, nemligen att upphäfwa för budet härom, utgöra det största, emedan sabbaten derigenom skulle nu mera än nu der denna tid ohelgas. Jnsändaren ans fer att ingen minssning ffett, utan, då ej spirituosa sunnat öppet fås, densamma i smyg anskaffats, och anser detta wara än wärre synd. Wid ett af stadsfuflmäktiges sammanträden sistlidne sommar, wid bwiltet inf. mar närwarande och der frågan om untffäntnings-bolagets bildande afgjordes, fom äswen def vätt att bestämma sina utffaniningsfiällens öppenhållande vå tal. Stadens borgmästare upplyfte då att superiet mycket tilltagit under weckans öfviga lopp och att rådstuswn-rätten mäst halla flera extra sesfsiener, för att hinna asdöma den mängd mål fom genom ofwannämnde påbud bliswit en följd. Stade fullmältiges beslut, till följe af dessa upp lysningar, att låta bolaget handla efter godtfinnande i denna sak, utgör mwisfertigen en inlonseqvens, men äfwen en slik iorporation fan någon gång fatta ett bc lut, fom tarswar ändring, då detsamma j wid utförandet lemnar önskwärdt re sultat. Jns. har från flere städer, der fus deriect under helgdagar warit offentligt hämmadt, erfarit samma tlagomål neml. utt beslutet i fråga vå intet wis motfmarat sitt ändamål, utan, sedan det äfven i illa landsändar blifwit förlöjligadt, få om händelsen warit med eu wiss stor far pifsstads sörsök att derntinnan wara fullt onseqventa, har man liksom i wår goda tad återgått till de gamla mera praktissa sch förstandiga wanorna. Sedan adref-författaren framhällit desa, efter hans åsigt, stora fel, fom wid åda bolaget, sramrycker han med en lång, vacker men ingalunda sörståndig oration mn, huru mycket bränwin bolaget öfwer and oc siad utsprider och om detsamma å dylikt fört widhåller fitt program. Inf. x liksom adrefförfattaren ftor fiende till fwermått i allt, och få äfwen hwad omåttigt förtärande af starla drycker midkonm ner, samt önskade gerna om absolut förud af högsta wederbörande derutinnan unde gifwas, men så länge detta ej skett, nåste man med ialttagande af hwad far ar och författningar påbjuda, söka på ämpligt sätt ordna denna angelägenhet. Mycket mera kunde wara att säga om enna adress, men inf. tar fig blott fri eten tillråda dess ärade författare att han, m han söler åwägabringa några reforter, sätter hämsko på sitt begär att tlanra en sak fom han blott ensidigt fan be öma, samt att han äfwen bör bjuda till tt sätta fig in i det praltiska lifwet, inan han sitter till doms öfwer personer, om owederfägligen wilja samhällets wäl h framgång i lifa om ej högre grad än in sjelf och fom ej förtjena nagon jmutss istning, om och detta fier på ett fiffigt tt samt af en nobilis. 3.