Norrländska Korrespondenten – 11 december 1866, sida 2

Berggren ansåg, att man borde wänta ett år hwarunder man finge se, hwad inkomst bränmwins-bolaget sunde förskaffa staden; undertiden blefwe äfwen hotellet NN så att man kunde berälna, hwad det skull gifwa; äfwen gamla radstun borde diswa nagot. Widare anmärtte han, att man ej wisste, hwar man finge den nya ritsdagen, hwarlen uti ipivituoja-fragan eller andra frågor, fom rörde siädernas rättig beter, hwilta för öfrigt af wår tids raditalism allt mer tringsturos. Med herr Berggren instämde hr Jansson. Hr Vern menade, att om man blott lefde nyttert, skulle man latt tunna taga en, eller twå attier hwar och erinrade om den lätthet, hwarmed nyss ångbatsadltier tecknades. Hr Ahlgren förtlarade jig önifa, att staden antoge hans förslag, på det, i händelse en följande rifsdag skulle beröfaa den bräns mwins-infomften, den i stället måtte hafwa gasen att förtjena på; wille i fall af af slag, att anläggningen öfwerlemnades åt ett bolag. Wid anställd votering woro 12 röster för och I mot uppstof på ett är, fom härigenom blef fullmäktiges be sint. En summa af 10 ror utanordnades till bestridande af ordförandens forrefpondenskostnader för denna sats skull. 13) Med anledning af en fal. återree miss af aftönings-förflaget för staden, hwari begäres att lön at en my litterat rådman stulle anslas, beslöts att hos tal. maj:t begära det den nu lediga samt nästa ledig blijwande illitterata radmanstjenst ej måtte blijwa tillsatte, förrän stadsdomstol arne blifwit ordnade i enligl het med den nya stallning, hwari de råta, igenom den nya fandelsoch närings (agftiftningen. Herr Berggren wille hafwa valansen utstrådtt, ända tilldess ett nytt fran staden ingifwet förslag hos fal. m:t tunde hinna afgöras. 14) Den ar of uti förra numret aftryckta adressen, hwilken war försedd med 278 underskrifter, till större delen namn på arbetare, men äfwen på tstilliga, som stå öjwer denna klass. Så snart uppläsningen war slutad, uppsteg borgmästare Ahlgren och förtlarade att de uttalade farhågorna ej beträftats utaf erfarenheten. Han fer fin del hade pe nomgatt rättens journaler för November manad unter de tre sista åren och funnit, att medan under denna månad 1864 29 och 18635 20 personer blifwit bötjälta för fylleri, hade antalet detta år ej fri git till mer, än 3; han trodde på arbe: tarnes förmåga att beherrska fig och me nade, att litet hwar hade märkt, att drins karnes antal hade förminskats. De flesta ansåg han hafwa skrifwit under af medlidande med de stackars offren för denna passion. Ör Bern fann minskningen uti te botsältas antal wara ganska lätt för: tlarlig, vå man besinnade, att fiskalen förlorat de honom förut tilltommande bötesandelar samt ansåg upphäfwandet af beslutet om trogarnes stängande om söntag gansta oklokt. Hr Berggren meds gaf att strujtens syfte war wackert, men tlandrate ren häftiga tonen; det more ett misstag, att tro, det någon wille ins leda arbetaren uti freftelje. Han hade warit wid ritsdagen, då den nu inträdda förändringen beslöts, och tände derföre ej motiverna, men antog, att det warit frultan för lönkrögerier. Han fördömde öndagsutstänlningen. Hr Ahlgren för llarade som swar på hr Berns sista yttrande, att fistalen ej Heller i fjol åtnjöt några bötesandelar, betlagade ånyo are deturens brist på beherståing samt före: log adressens remitterande til utffänk: ningsbolaget. Hr Bern jörtlarate, att utet motiv för förändringen anförts. Shuru ban ej ursältade arbetarnes fön— — —