mer och andra mindre wana wid sjön, efter en wäl intagen måltid, från fören till alpltern. Man frågar fig då onetli: gen: finnes det intet lagstadgande, fom beftämmer någon wiss fri platå på däck för däckspassagerare, eller åtminstone en liten smula beqwäm passage för falongåpassagerare att komma från ena stället af fartyget till det andra? Jo! det skalll ju finnas. Man frågar fig widare, huru skall det gå, då fartyget kommer till sjös och börjar rulla med dessa trafwar af fmöroch strömmings tunnor, tomma bränmwingoc) romfat etc. etc., ide aller nast för passagerarne och deras lif, utan för god8och fartYygå-enare, få wida ide! lyckan ftår de djerfwa bi? Man frågar fig widare, skola wi ännu behöfwa för lora ett Umeå eller få höra uppvufad berättelser om ett skeppsbrott somLondons, för att förmå wåra myndigheter att ide allenast stäfja ett mångårigt, mer och mer inrotadt oskick, förr än passage rarne måste promenera öfwer fommandobryggan för att komma salongerna emellan, utan ock göra hwad hans pligt tillhör, att efterse, det gällande lagar och författningar efterlefwas. Man ser ofta nog individer, fom af okunnighet begå lagstridiga handlingar af obetydlighet, efterhållas med all lagens skärpa, och man hör vegja beklagligtwis ofta nog åberopa ordfpråtket: de fmå tjufwarna straffas och de stora gå fria. Hmwars före ega wi då en lag, om icke de, fom fela i större mått, äfwen skulle hållas efter? Man hör äfwen åberopas, art den och den stackaren, ehuru hans för-: seelse fan wara obetydlig, bör näpjag såsom warning för andra. Hwarföre då ide, och med större skäl, tillämpa. principen på den större lagbrytaren, hwars både fel och näpsande blir mera spridt och kändt? Och man återkommer till den 1:a frågan: hwad inflytande hafwa wäl dessa anomolier på fambället i fin helhet? Jo! Att mången, fom fer att lagöfwerträdelsen får opå taldt passera i stor skala, kommer till den slutsats att äfwen han i smått kan opåtaldt göra detsamma. Klagomålen öfwer öfwerlastade ångbåtar har årligen försports så wäl offentligen som enskildt, men som wi se utan påföljd, det har blifwit en gammal wisa fom endvajt tröttar örhinnan. Höstskeppningarne ha res dan börjat och med dem, de rågade däd8-. lasterna, huru länge skola wåra ångbåtstaptener tillåtas trotsa både författningar och Guds försyn?