MM et 0 ee — NN — MN — — — MN ten på publik eller på privat förbättrare nagonsin funna lämpas följande classiska ord: video meliora, proboque, deteriora seqvor!Å propos om boftrydfaremeriter: Det talas icke allenast om kraft i norden, utan ock om Swenst heder och ära. Lätt kunde ju wår kunskapsrika, nitiska och patrinz tista Typograf-Societat förwärfwa fia ett bättre minne än Stephani, om Societeten ju förr desto heldre, samt efter mer utförd moonen talform i 1816 års upplaga (— få framt ej äfwen denna form må undergå ytterligare distinctioner) — företoge fig att utgifwa en mindre del af Bibelen, t. ex. de fyra Evangelierna? — Deremot skulle ice heller BVioel-Commisfionen hafwa något att till hinders anmärta, emedan den nog tunde behöfwa sin tid intill nästa Rilddag, då den lilla upplagan, möjligen längesedan, kunde wara en god belantstap för Konung och Kammare? — Matte det ej kunna för länge tillämpas hwad fom ordspralswis tsallas: appellera till nästa uppskof! Ty nog lärer mål Commissionen laga få, att Commissions-yerioden ide blir fullt selular ifrån den 18 Maj 1773. — Möjligen blir det och sanning af hwad man mer än en gång hört, neml. att flere både Klerter och Lelmän skulle finnas färdiga att ans teckna fig för få många exemplar af ifrågasatta upplaga, att utgift waren blefwe fullt skadeslös i förlagswäg, hwarförntom han sjelf ma se sig om efter skälig winst på upplagan, som bör lunna säljas till ganffa billigt pris? Åmellertid tunde ju åjwen enssild doltrycs sare oförskräckt måga ett sadant försök? Wisst har Bibel-Commissionen i sednaste åren wifat fig ganska måttlig eller ansprafslös i sina pretensioner, da den, såsom en uppe muntran och ett erfännande, att ide hafwa arbetat sörgäfwes, frame hållit den omständigheten, att 1833 års betydliga npplana wunnit god afsättning. — Men köplusten hes en stor del af allmänheten fan ju äfwen hafwa förskrifwit fig derifrån, att foliet, efter få lång wäntan, trott det bälta eller att fördättringas-ardetet ändtligen nått fin fullbordan? — Dessutom har Commissionen uppenbarligen fillfännagifwit fin önskan, att något fött måtte utsinnas till fortifyns dande af dess arbeten. — Och sednast Heter det: Wi äro längt ifrån att betrakta detta reviftons-arbete såsom fulländadt. Det innebär till Swensta kyrkan on I råga, den wi önska få befwarad, huruwida den form, i hwilken Guds ord nu framträder, kan anses motswara det religiösa behofwet inom lyrkan, och i hwad mån eller till hwilla delar den fan tarfwa rättelse och förbättring! .. Commissionen, fom just ide i allo gör fig till behörig domare öfwer egna åtgärder, har saledes medgifwit mycket, — medgifwit allt, förutsatt neml. att Stephaniamen ocksa tuder under omdö met rättelse och förbättring, — Stephaniamen med sitt stora hufwudfel i fat och fått? Sfulle åter advofaturen inför wederbörligt sorum wilja bringa den högwigtiga och angelägna nationalsragan — en vitalfråga, — derhän, att Stephanismen bör och måste blifwa både samtids och framtids absoluta form och norm för Swenska Bibelläsarne, ehwad de förstå mer eller mindre, i somt oc intet af hwad de läsa, Ovärte emot bwad fom få enfelt oc) äfwen Bibliskt uttalas i Psalmboken N:o 121: 5; må det öfwerlemnas åt profeter och siare, att åtmins stone fpå, huru länge retroaltionen månde widnöjas of Konung och Folt. — un af Carl XV, om hwillen man äfwen läsit, att han nogsamt insett och betraktat, hwad en wederbörligen förbättrad Bi belöfwersättnina snart skulle werka i Stat och Kyrla. För att icke sawallra för mycket ur skolan, underlåter Refr. att nämna den Ärlebiskop, fom wid ett förtrotigt samtal i ämnet ilutetigen wred på hufwudet i i anfeende till Commissionens inconfequens emot hwad fom skedde är 1816 och derförut af Jnstructionstiden. Rosen, Bergman, Eberhardt m. fl. äfwensom samme Ärkebiskop med christelia resignation lade dertill Dessutom finnes bref ifrån en eller annan Ledamot, att Commissionen tagit fig före att egna fin tid, — myden tid, lång tid, — åt öiwerjättningen sasom sådan. — Ännn återstar dock Etephanies men, såsom då, i fin båtänklighet. Den, fom mar Ärlebiskop mid 1832 ärs brestmöte i Upfala, då det utan motsägelse antogs, att presterskapets wäntan säsert mar sika med allmänhetens rigtad på den efterlängtade och för Swenska tyrkan behöfliga förbättringen i Swensfa Vibelversionen, glömde icke att nämna de celebre män, som bearbetat momentalformen, neml. C. Auriwillins, Jhre, Floderns, Gabr. Nofen, Herrwegr, N. samt Tingstadins och Ådmann; det befanta: Andra haswa arbetat, och wi äro ingångne i deras arbete. Och erinre man fig här ett öfver J. O. Wallin, den höge Wallin, — sistl. ar tryckt minne. Nu warande Ärkebiskop, fom genom fina antecedentia i skrift äfwen i Tidning fått namn af homo reformator ..., som genom utlåtandet wid 1851 års Nilsdag om schismatiska rörelser inom församlingen, samt genom ceclesiastiska och religiösa försattningar dotumen terat fig få rätt och wäl, skall wisst icke heller jäfwa sig nu. Och som han för sista gången är Chef för ett Niksstånd, skall han sätert och werlsamt göra sitt till i och för Swenska Bibelversionens gående i wederbörlig form, ju förr desto heldre, af den aldriga stapelen.