ymmas i tapitelrubriken, för att ide upptaga sidan med flera eller irre, för mången läsare in äfwen hinderliga eller dock odehöftiga uwisnings-tefen? Sålunda lunde ju tillika fe något skaligt affeI nde på Jnstructionens eireumloqvendo Att on öfwersättning, sasom sadan, bör disponeras af grund: exten, men ide af en tilllommen dogm, fa framt ide denna tydlien wisar sig i sammanhanget, derom äro wål ke tu tal? Och nderlåter Ref. att fälla omdöme öfwer de af D:r Ö. m. m. före attade och sistl. ar truckta stucken i ämnet. Jmellortid synes 1516 rs öfwersättning hafwa på ett och annat ställe gjort fig skyldig till n med originalet icke få stricte öfwerensstämmande s. t. aceommenation. J afseende på synonyma har Jnstructionen ock ett ord. italedes och allmänneligen i afjeende Hå en hop ordonten och con — tvuctions-förändringar i oträngda mål, då läsaren wanligen ej lan omma längre, an till s. tf. idem per jdem. Deremot ertännas ch berömmas många ordbyten med all tacksamhet. Jmellertid ar man nagorstädes i tryck läsitt en fråga: om ett byte af lila mot ifa werkligen är någon stor winst, ens i elonomislt afjcende, samt anseende till tid och beswärlighet att afz och tillwänja sig? J Tidningen Aftonbjadet, N:o 275, för den 26 Mon. 1863 örekomma några frågor, dem äfwen åtminstone en del af hirr Come nissionsmän ock sätert läsit; och dersöre må de upprepas, neml.: Ar det grymhet, ogenhet, lättsinne, egennytta, lojhet, — eller hwad ir det fom gjort alt en Nonmmitte, förordnad och beftämd af Nos ung och Ständer, begåfwad med betydliga fonder och wetenskapliga — jjelpkällor, försedd med arwoden at Ledamöter, Setreterare och Hmas nuenser, med Ledamöters fleråriga ledighet fran sina egentliga tjonteäligganden, utan afkortning af deras derwid fästade löneförmåner, — att en Kommitte under 90 år, utwald ur syrtkans grädda, mi: at fig få utan hjerta för förfamlingens trängande behof? Finnes H hela wår historia något motstycke härtill i någon tid eller inom någon gren af de offentliga wärfwen? — Tiden tyckes wara inne att fordra ett swar på dessa frågor, om De tunna göras nog högs ljudda. Regering, Ständer och Statsrevisorer skola wål icke då uns dandraga fig att begära rälenskap af denna otrogna gårdsfogde? — Och hela Swerige fall ropa Amen. Med anctoritetstro tyckas flere eller färre af Bidbel-Counmisjio nens förste män hafwa slagit fig till Cansli-NRådet Jhre, fom Yr fade att idiomet borde till pnnkt och pricka bli litasom i Offers sättningen under K. Guftaf I. Men han och de stannade dock i minoritet emot professorerne Auriwillius och Floderus samt fefres teraren och wetenskapsmannen Wargentin m. fl. som med afgörande majoritet och seger yrkade, att språket borde blifwa det då allmänt rådande och begripliga . . Och äro deras specialskäl fådana, att den tänkande läfaren och betraltaren wål nu och i hwillen tid som helst måste dertill säga ja och Amen. Uti den Kongliga, — wärdigt Kongliga Justructionen i äm net talas om höfsadt språlkskick, hwillet wäl, med afseende på Swven: ffa Akademien, måste nu hafwa fin betydelse. Det talas tillifa om noga och grannlaga aktning på Swenska språkets renhet, så att dess naturliga lynne, manlighet och wärdighet i stilen, bade till ordwal, nummer och meningarnes okonstlade samt naturliga con: struction öfwer allt nyttjas. Sfulle deremot någre prelater och wedersilar eller oc andra veteraner af nyssberörde tro efter dock af consideration hylla Commissionens widhållighet på Stephanismen med och efter år 1853, må hwem fom helst utsäga, om det arbe tande presterskapets stora pluralitet werkligen står eller icke star i något olika contact eller beröring än flere eller färre commisfionis män med både bättre och sämre folk of Swenska nationen? Att åter en del prester gerna skulle wilja behålla allt det gamla, för att funna parlera och förklara, få mycket mer, om ock ahörarne ofta minnas och förstå mindre deraf, det anser Ref. icke wara rätt och wäl sagdt. ÄÅnnu några frågor: 1:o Hwarföre och på hwillet fundamental-dofument eller dock sidoråd återgick wår Bibel-Commisfion till Stephanismen? 2:o Denna versfördelning eller form är ju fådan, att den ofta lemnar läsaren i halfmeningar, — stundom icke heller det, — i stället för helmeningar, så att s. t. försats oc eftersats ide finnas i samma vers eller hufwudmoment? Det gamla accusativmärket an (gladan gifware) har wäl Commissionen äfwen i 1861 års upp: laga utsatt; men allmogen samt mången s. k. boffynt förstår sig ide få noga derpå; utan befinner fig ofta i owisshet om s. k. fub jekt och objekt? 3:o Stulle icke Bibel-Comwmisfionen, såsom kännare af Snftrucs tionen och hwad här korteligen må kallas Michaelism, finna fig wid att äfwen låta den sednare anctoriteten gälla? 4:o Commissionen måste wäl wilja utsäga, om Stephanus ge nom sitt rhapsodiska, fatala, irrationella förfarande med den Heliga Boken, — Bibelen, alla böckers Bok i sitt ämne, famt allt foltete Bok, — nu i mer än 300 år gjort mera ondt än godt äfwen i Swerige; så framt icke den boktryckarens mandat är och måste blif: a 242424 tCn oftov aono