Norrländska Korrespondenten – 28 september 1866, sida 3

ting annat än de små bekymmer, som åtfölja hwarje äktenskap. Jag menade ej något annat. Wisserligen har min Axel en tid warit tyst och fundersam, ty han har förstört enorma summor under wår resa oc) wårt wistande i hufs wudstaden. Han hoppades wäl att få något bidrag från pappas sida, men nu när detta uteblef, få fer han nödmändigheten af att instränka wårt lefnadssätt, och det gör honom nedstämd, emes van han älskar lifwet i stora werlden. Hans goda lynne börjar dock nu åter: komma, hwilket troligen är en följd af landtluftens goda inwerkan, fade Aurelia med en sidoblick på Rofa. Pingstdagen woro friherrinnan och henues fon, samt yngsta dottren — den älds ita hade gjort ett fördelaktiat parti — inditerade till middag på Rydingsnäs. Den unge brukspatronen Emil K., The klas fästman, hade på morgonen anländt. Söllskapet war mid det bästa och muntraste lynne. Man tänkte föga på, att sorgen gästade detta hem. Baron Lictor war glad öfwer att under sommaren få njuta af Axels sällslap, och de uppgjorde många planer om fiffoch jagtpartier. (Forts.)