Norrländska Korrespondenten – 14 september 1866, sida 3

en Tv ev ——7 — N A — a — — 2a — — fm EE NV mm HN Eb 0 MN M erhåller en god rätt, äfwen utom alla tryddor. Man fan äfwen med fördel an: wända ostwassla mid beredning af lafväl: ling. Mjölk kokad med islandslaf förhins dras deraf att löpa tillsammans, och kan åter uppkokas utan att ysta. Wälling af renmossa beredes af laf mjölet på samma sätt, fom annan mjöl wälling. Twå knäppnäfwar lafmjöl är kokas, isynnerhet då man har god till gång på mjölk, ju bättre oc) smakligare blir den. Då wällingen kallnat får den en sötare och mera behaglig smak. Snölafwen kan likaledes med fördel an: wändas till wälling, men den tål starkare kokning, då soppan får en söt och behag: lig smak; men då snölafwen kokas med mjölk will det gerna ysta. Asklafwen, som wid kokning lemnar en få betydlig mängd geld, är säkerligen en af de pppersta till beredning af wälling. Dess milda smak och lättkokthet göra den särdeles förtjent af allmänhetens upp: märksamhet. Samma tillredningssätt gåller i öfrigt för denna, som för de öfrige lafwarne. Gel af lafwar. Härtill passar islands lafwen bäst, såsom troligen innchållande af alla lafwar det mesta gelk. Ett lod laf, kokad några timmar med 3 qvarter watten tills ett halft qvarter återstår, lem nar ett geld, fom efter silning genom lins ne och afswalning erhåller nödig fasthet. Genom tillsats af någon bärsaft eller fryds dor fan detta geld göras mera smalligt och blifwa en läckerhet, som icke eftergift wer hjorthornsgeleet. Såsom läkemedel begagnas geld af is landslafwen till en eller halfannan the kopp hwarannan timme i lungsot och an: dra bröståkommor, afmagring, långwariga diarheer af slapphet, i rödsot efter före: gående afförande medel m. m. Ifynners het är islandslafwen god för dem, som hafwa en slapp mage och ej funna för: draga hård föda. Fint pulveriserad is: landslaf brukar man äfmen blanda till en mindre eller lika del deraf uti wanlig dos coladmassa, och deraf erhålles ett godt s. k. sundhetschokolad, hwilket är särdeles wälgörande för swaga och sjukliga att för: stära om morgnarne. För att gifwa tillredningen af lafwar sen bättre smak, tjenar synnerligast lingon, som här kunna hopsamlas i stor mängd, soch lätt förwaras öfwergjutna med kallt watten uti trädlärl, såsom gamla ftrömmingskärl. Lafwarnes öfriga ekonomiska nytta. Till föda för boskapen anwändas lafwar i nord: liga Norge, på Jsland och i Schweits, och öfwer allt i dessa länder skattar man sig lycklig att i dessa wexter hafwa ett rikligt och förträffligt foder åt boskapen. Kor gifwa ymnig och god mjölk af denna föda; men boskap, som ej blifwit wand derwid, äter den icke gerna förrän den beströs med agnar eller dylilt. För fre: saturen bör man bereda den på följande sätt: lafwen lägges i ett far och kolhett watten pågjutes, hwarefter den sålunda uppmjukade lafwen beströs med litet ag: nar, mjöl, salt, fillz eller strömmingslake, hwilletdera man har tillgång på, och hHäraf erhåller boskapen ett eller twå foder om dagen, och deremellan hö, halm, hacs kelse eller dylikt. På sådant sätt fan man framföda boskapen med mycken besparing af hö, och den trifwes häraf wäl samt mjölken blifwer god och ymnig. Till lar dugården behöfwer ej bäskheten utlakas från lafwen, fom äfwen fan förwaras un: der bar himmel, dock helst under tak. Sist må några lännemärlen på de här nämnde lafarterna tjena den med dessa wextalster obekante till rättelse. i Jslandslafwen (Cetraria islandica) fö rekommer isynnerhet på sandmoar och he dar, der den wäxer i klasar, af bredare eller smalare, upprätta, tunna, flikiga, på undre sidan hwitprickiga blad, hwiltas fli far äro kanten tätt besatta med fina tag: gar. Torr är den spröd och brun till färgen, nedtill wid jorden rödattig; men fuktad blifwer den feg och färgen drager sig åt smutsgrönt. Återwäxten är 3 år. Nenlaswen (Cladomia rhangiferina) är den allmännaste laf i hela norden och för nog till ett stop mjölk. Ju längre den tal ester behag tillsätta söt mjolt, da Man