Norrländska Korrespondenten – 14 september 1866, sida 3

Swampar såsom födoämne i nöden. Forts. fr. n:r 72. Snölafwen och flere andre lafwar, hwilka likwäl ej förekomma i den mängd, som de förstnämnde, kunna äfwen anwändas till brödberedning efter samma method, som här ofwan är antydd. Ehuru bröd af lafmjöl wisserligen ej är så godt, som det, hwilket beredes af ren säd, så är det likwäl långt bättre än det usla bröd, som bakas af bark, hackelse, agnar m. m. sådant, fom hwarken till utseende, smak, sundhet eller födande egenz skaper på minsta sätt kan jemföras dermed. Gröt och wälling af lafwar. Det bä sta sättet att anwända islandslafwen till föda är följande: till en tredjedels kanna lafmjöl tages ett ämbar watten, fom lem nas att koka öppet öfwer en jemn eld under beständig omrörning i tre a fyra time mar, eller tills spadet blifwer tjockt, fom en wälling och begynner att gifwa luft ifrån fig (puttra) såsom gryngröt, hwarefter wällingen öses upp i ett fat, sedan man först saltat den, och lemnas att fallna, då den blifwer hård och fast. Derpå hwälfwes den upp på ett fat, hwarigenom den får ett mera behagligt utseende, och ätes fedan, fåfom annan gröt, med eller utan mjölf, då man erhåller en närande och äfwen för barn behaglig rätt, fynner