II. Klöfwerbladet. Der kom en sky, den log så röd, Som rosenknoppen ler. Farwäl! hur snart farwäl den bjöd, För att ej komma mer. Runeberg. O kärlek, jords och himmels under! Tegner. Blott några stenkast från Rydingsnäs bruksbyggnader störtar den breda wackra Nisfa-ån sig ned för en ofantlig flipp: massa och bildar ett wattenfall fom är lika wackert, fom wördnadsbjudande för wänner af naturens mångsliftande un: der. Wid brätren af wattenfallet fling: rade sig en liten gångstig i wäl sandade bugter, till en liten grotta i tallskogen derofwan. Jngenting kunde wara mer romantiskt än den lilla grottan, omgifwen af den sannt nordiska naturen, ty höga tallar och granar susade derom kring och på afstånd hörde man fors: fen brusa. J det ögonblick wi föra läsaren till omnämnda ställe, möter of det filfiver: klingande skrattet och det muntra ffämtet från tre unga flickor, fom der tagit fin plats. Det är patron Dalend trenne unga wackra döttrar, fom ofta under fina promenader bruta ställa tosan till detta fitt favoritställe. Låtom oss lyssna till hwad de unga dar merna ha att säga!