2W6D garnes början tillgängliga metel. 6 — Expositionshistoria. Häremragensk besågo twå damer fruntimmersarbetena. el Detta klädningstyg är gansta wackert l och wäl tillwerkadt, yttrade ven äldre damen. Ja, inföll en tarfligt flärd flicka, fom stod bredwid, jä ha alla frun: Ål timmer sagt, men ändå har ingen af!t vem löpt ret. Men mitt snällasl barn, man kan också inte köpa allt, som å är wackert här, erinrate vet äldre frun 3 timret. — Mej mwifkt, injöll flickan, I men stockholmarne ffa ha få groft medlj pengar, har jag hört. — Iute alla, i mitt barn. Rår tu omtyget? — Ja,2 t b goa frun, det will säga jag har spunnit garnet och wäft tyget, men mamma har färgat, och få fa patrons fru att mi stulle lemna in det till herrarne, som it ffitade saterna in hit. Men jag fär noglse henvet igen, och fe vet är alt lecfamt.!!t — ÅA nej, tet skall du slippa, ty jag c skall töpa ret of vig. — Tackar öde le mjufajt, sade flickkan förtjustmen frun l ln inte atra sig för tyget ä bru, och u om frun syr sig en klädning deraf, fåll ffa hon nog märka, hur warm den blir)! i winter. — Mej, jag skall ej rvubbalj mitt löfte. Du fan ju wäfwa ett parlt llärningar till åt mig när vu kommer ål hem, ty jag har många att hålla med tlärer. — Tackar örmjukast, vet ffa lt jag wisst göra; men kansle mamsellerna will ha annan rutning på deras flåv-j ningar ? frågade flickan. — Rutnin: gen får du göra efter vin smat, mitt snälla barn7, — Ja, men tet blir allt swärt, sade flickan betäntsamt. — A nej, gör det få godt ru tan, så blir jag nösc. — Ja nog sta jag bjuda till, men herrskaperna ä få linkiga, säjer mamma. Samtalet fortsattes en stund, flican upplyste, att hennes mor war tlockareenta i Sörmland, och att ve ba: de en slägtinge, fom mar wattmästare och bodde på Kungsholmen, der har han fitt eget ftenhus, tillade flickan med en wiss stolthet. 7Då fan du låta honom tomma upp på slottet, när tyget blir färtigt ech fråga efter enterrottningen. Nu blef flickan mycket häpen; men ens kedrottningen lugnade henne snart och lemnade henne riklig betalning för ret utjtällvda klädningstyget. — Cäitt att andas i tjod rök. Eit ganska intressant förföf, fom kröntes med fullkomlig framgång, företogs den I dennes på warfwet i Portsmouth, af mr Galllibert, en fransman, uppfinnare! af en apparat, hwarmed man kan antag fritt mitt i den tjockaste rök, fom upps) star mid en eldswacu. J ett AON wid warfwet apterates ett rum för att rer anställa experimentet od) fylltdes med en mängd halm, spånor, dref etc., jom tl. 3 e. m. påtändes. Dorren till rum met stängdes, få att detsamma fnart fylls des med tjock rtt. Mir Gallibert from stog terpå apparaten, fom bestod af ent breandfri segeltutssäck, uppbläst med luft metelst ett par små bälgar. Twå puts taperkaslangar woro anbragtu dern itd, och i ändan af vem fatt ett munstyese, som fästes intill munnen, hwarwi. Läs, borrarne på samma gång tillslötos med en liten fjäter. Säcken slängre ban rerefter på ryngen. Salunda utrustad git han in i rummet och dörren fånga) tes efter honom. Han qwarblef der 5 minuter och 50 sekunter, hwarefter dör: ren åter öppnades och han uttom fynbarligen utan den ringaste afmattning. Efter honom önaslade en poliskonstapel anställa försök med apparaten, hwiltet amiralen tillät, oc seran han bliswit sullt etiperad och instruerad af uppfinnaren, gick han in i rummet, der han qwarblef 3 minuter, tillräckligt länge för att pröfwa apparatens nytta. Efter honom ingick en arbetare och blef i 6 mir nuter der inne. Begge tillstodo, att de ej känt det ringaste men af röten. De tunde andas lika fritt fom i öppna luften och hade gerna tunnat qwarblifwa DonL. hurn lånae fom helft Ssutligden — — 1—