Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1866, sida 2

arbetare, E. G. Norström, C. M. Elf: ström, C. E. Tundal och J. E. Lexman äro uppgifne såsom föröfmware af ifråga warande brott. De äro samtlige gripne och införde till länscellfängelset härstädes. Östersund. De förhoppningar om en god årswext, fom den rådande miäderles fen inge of, uppehålla wårt Mod, jom eljest i ide få ringa grad pröfwas af den i sanning hårda tid, hwaruti wi lefwa. Wi äro utan penningar, hwilket i det närmaste fan anses wara detsamma fom wi woro utfattiga, ty hwart kommer man utan mynt. Wåra banter äro i stor wånda för egna förbindelser och äro sä att säga stängda för lånesökande; och dessa sednares antal wäxer stundligen, ty tiden är snart inne för upplöp af kreatur och ladugårdsprodukter för ut: försel, hwilken må anses för Jemtlands wäfendtligaste inkomstkälla för närmar rande. Man är mycket bekymrad häröfwer; men, som sagdt, förhoppningarna om ett godt år lugna dock något en hwar, och man glömmer till och med lagföfnins gar och exekutiva auktioner, fom nu få att säga hagla öfwer of här å orten, ty då inga spelulanter finnas sitter man dessa oalktadt qwar i något få när orubbart bo. Kontant liqwid är nu för of ett föråldradt talesätt fom ingen förstår; men kredit, fe det har man få mycket bättre reda på och begagnas äfwen få långt tygen hålla. Denne torde oc tomma att få ide få ringa att fäga mid i år skeende uppköp af kreatur och ladugårdgprodvukter, af hwars utförande och försäljande å andra orter Jemtland nu isynnerhet är i stort behof.