Norrländska Korrespondenten – 10 augusti 1866, sida 2

— Ack, jag tänker icke på att draga dessa penningar ur rörelsen, hållanden, som nu inträffat, mäste jag vara betänkt på att skafla mig säkerhet. — Och jag mäste vara betänkt på firmans hederliga och ärliga bestånd, som genom tants fordran blifver satt i fråga. Tro mig, bästa tant, jag skulle icke yrka på framläggandet af ett dokument, om icke sjelfuppehållelsens pligt tvingade mig dertill. Med min aflidne faders rättskänsla och ordningskärlek låter det sig knappast begripa, huru en sådan post skulle kunna hafva blifvit lemnad utan afscende i böckerna. Tyvärr har jag icke funnit någon anteckning derom, och jag är redobogen att för dig framlägga böckerna. Den aflidne har ingenstädes omnämnt denna affär . . . . det ligger deruti ett bevis, hvilket synes mig lika vigtigt, som tants påstående. Tant uppträder icke nu emot mig, utan emot min fader. Jag kan endast uppfylla de förpligtelser, som äro affärsmessigt bokförda, och lika litet kan det falla mig in att indrifva fordringar, som icke äro bok