sjuka sjelf, tillkallade sjukvakterskan, utdelade sina föreskrifter och begaf sig ut till Wilhelm Junker, som, helt utmattad och liksom i dvala, satt i soffan. Den arme mannen såg mycket blek ut. — Nå, doktor? utropade han, uppfarande förskräckt. Jag är nöjd med er frus tillstånd. Lägg er ni att sofva; äfven jag skall söka några timmars hvila. Läkaren tog afsked och lemnade huset. Wilhelm Junker smög sig in i det närgränsande rummet och gick sakta fram till sjuksängen. Cecilia sof och äfven mannen gick till hvila.