Dubbel-Charad. När mitt första gick mitt andra En gudomlig morgonstnnd, tvenne ynglingar sågs vandra på mitt tredje i en lund. Ack så skönt, den ena sade, är naturens moigonlif! Och mitt hela båda hade sett i samma perspektiv. Ynylingarne sedan följdes, som två vänner följas åt, fast af skuggor stundom höljdes, deras eljest ljusa stråt. För den ene uppå kinden, helsans blommor småningom bleknade af kalla vinden, som från dödens kustland kom. När mitt första gick mitt andra inom kort i qvällens stund, ynglingarne med hvarandra bröto likväl sitt förbund. På mitt tredjes stig till båren, skiljdes vännen ifrån vän, så mitt hela midt i våren, talar om forgangelsen. B. (Uttydning i nästa mry