må eftäs här: nnu em, anse ing, agdt nar, amt wisa rhet talla följa för öre uNde eng: tare och juta illaz abba UND udre men mp: ärer iswa benz fe vare hon ton: satt ing: . fl. ning ftafför bes mar olm, man nar. winz om farettuenär pris böra arje alska sida en å än ands upp: emt: fom, inde, orska t det Awaz ånad mice nås ganz man dan, Det är alltså m:öjligt att linien å swenska sidan blir förr färdig än å den norrska. — Drunkuade. Till kngus bshde hafwa inkommit följande, så lydande rapporter: 1:o. Sjuttonårige ynglingen Anders Dahlgren, son till en torpare med samma namn i Nerrgidsjö by af Gideå socken, sysselsatte sig på aftonen Lördagen den 23 sistl. Juni att vo med gädd drag straxt ofwanför forsshufwudet af den nedom nämnde by belägna s. k. Norrgidfjöforsfen, hwilken bildas af Gideåelfwen mid dess utlopp utur Storsjön. Anders, hwile ten wid ifrågawarande tillfälle war ensam i båten, drogs, i början fannolitt utan att märka faran, småningom ut i ven starka ftrömfäran, ur hwilken han ej förmädde tomma, utan fördeg trots alla ansträngningar alt närmare den brusande forssen, i hwilken båten fans trare och ynglingen förswann i wågorna utan att hans lit, oaktart företagen nogs avann eftersöknina, kunnat återfinnas. 2:0, Då jyra stycken flottningsarbetare, Lördagen ven 23 sistl. Juni, i båt ämnate begifwa fig öfwer, ångermanetfwen å ett slälle i s. kt. Åqwistleforosen inom Lidens socken, inträffade ven olyckan att baten tog in watten och kantrade, derwid alla karlarne kommo i forssen och druntnade med undantag af en, wid namn Mathias Johnsson från Norrige. De druntnade woro Gustaf Linrblad från Åsele, 22 år gammal, Knut Nilsson ech Nils Nilsson från Wermland, den förre född 1840, den sednare 1841; alla ogift: ta. Deras lit äro ännu ej återfunna, — Till landstingsmän för Hernösands stad äro af starefullmäntige utsedre fons filtorii-notarien And. Sirner och rådman G. P. Rönblad. Förordnad. Premier-löjtnanten wid tongl. maj ts flotta E. G. Oxen stterna, hwars adress är Örusköltswik, har tillswidare öfwertagit chefstapet för 2:dra Norrlants 2:vra batsmanskompani. — Afdikningssätt. Hernösandsposten sammanjattarei följande ord längagronos men Löwenhielms af of förut omnämnda föredrag om afditning. Herr L. wisade, huru med witchållandet af det gamla afdikningssättet, det wore omöjligt att winna framsteg i jordbruket, då genom små och grunda öppna riten endast yt: wattnet och äfwen tet ofullständigt af: leddes, hwaremot jorden bibehöll bottens fyran, hwilken gjorde alfwen fall och ölate tjälens djup samt förswårade def bortgång om wårarne, hwarigenom jor: tens behandling för wårsädet försenades, de i den sura alfwen hwarandra trän: gande wextrötterna hindrades att ned: tränga till tillräckligt djup, starrarter och egräs samt frostskador befordrades, till följd hwaraf synnerligast råg och klöfwer gingo ut. — Genom ordentlig aftilning helst med täckdiken på tillräckligt djup, blefwe jorren icke blott torr utan äfwen warm, ty luften finge tilträre dertill. Det rum bottensyran förut upptagit, fylldes nu af luft, hwarigenom jorden uppfylldes och futtigheten jemwäl kunde bättre befordra de nu djupare — ända till 4 fot — uedträngande wexternas ut: weckling, samt jorrpartiklarnes och pgöds ningsämnenas förwittring. Man borde ej befara att alfwen blefwe för torr, ty wattnet hade nu lättare tillträde dertill utan att qwarstadna i jorden längre än wextlighetens befordrande tarfwade. Gödselämnet blefwe werksammare och ned trängde djupare, jorden kunde wid regn upptaga mera watten och fortare upp: torka, till följd hwaraf mindre tjäle, hwiltet synnerligast för denna ort wore af få stor wigt. — För täckdikningen, hwil: ten wore hufwursak, refommenderag tegel: rör. Kostnaden derwid wore mindre än med öppna diken, fom fordrade ständig upprensning; större och lätthandterligare fält wunnes och större yta för odling genom de öppna dikenas igenläggning, hwarförutan genom ftörre djup dikenas brerd och antal minskades. — Såsom exempel på allmogens motwilja för en fullständig afdikning omtalades förhållantet wid ett större afdikningsföretag på Alnön, hwarwid agronomens biträde nyligen warit begärdt och anlitadt; men hwiltet, oaktadt dess stora wigt och möj: ligheten af statobidrag likwäl troligen ide kommer till stånd. — Om branden i Drammen medelas närmare detaljer. Man inhemtar vers af att det warit 2:ne eldswådor fom uns der ben 11 od) 12 d:s härjat staden. Onsdagen d. 11 d:s kl. 45 e m. utbröt neml. under frisk ostlig blåst en wåldsam eltswäda i en gård i den på ena sidan om elfwen belägna stadsdelen Bragenesd. Elten spred sig hastigt, 12 hus blefwo lår gornas rof. Thorsragen på e. m. började åter en häftig, eldswåda, som fortfor långt in på fredagen. Elden, som börjare i Waggaardska huset i ett tätt bebygdt qwarter wid Konggaden, utbredde fig med så stor häftighet, att den fprang öfwer de punkter man utsett för att hejda den. Kl. 33 på fredags morgon hade elden banat sig wäg förbi de öfre qwarteren längs utmed elfwen, i fin framfart före tärante plankupplag, ångsågar, m. m. Assuranssumman för de wid båda eldswådorna nerbrända gårdarne uppgår till öfwer 1,017,120 specier. Massan af förtärda waror ech effekter ftår natur ligtwis i ett sorgligt förhållande härtill. Nöden är stor oc) öfwer 6000 perfoner lära wara huswilla. Från auktoriteter nas i Kristiania sida äro alla krafter fatta i rörelse för att skynda ven brins nande staden och pess olyckliga innewånare till hjelp. Ångfartyg hade redan på fretagen afgått vit från Kristiania med lifsmedel, tält, brandredskap. Flera fartyg hafwa sedermera följt efter med dylik hjelp. Soldater hafwa ditsändts för att uppföra plankhus och skjul för den brandskadade befolkningen. — Om nöden i Finland skriswes från Helsingfors: Befoltningen har på flera ställen begifwit fig ut på wandring; handts werkare gå från hus till hus att utbyta sitt arbete mot ett stycke bröd, och barn, gubbar och qwinnor hafwa gått till Swerge och Ryssland för att ide omkomma af hunger. Många hafwa på flera dagar icke ätit annat än finhackad halm, fom fos lats i saltwatten och blandats med björk barf; en stor del af befolkningen ide hårdaft hemsökta nejderna har dukat under dels af swält, dels af åtskilliga sjukdomar, fom åtfölja hungersnöden. — Olyckshändelse. Från Luleå firifwes: En fasansfull händelse timade den 29 sistl. Juni, då rättaren Jonas Hed lund från Storbacken och Hans Erik Jaz tobsson från Randijaur under den pågå ende timmerflottningen wid stora Luleå elf skulle nedforsla båt utför en fors af swårare beskaffenhet. Knapt hade den bräckliga farkosten gjort sina första språng utför fallet, förrän den fattades af bat wattnet, oc) detta med den wåldsamhet, att den ögonblickligen kantrade och de båda karlarne fålunda blefwo de ursinniga böljornas rof. — Signaturen B--n har uti Aftonbladet infändt en uppsats, hwari hau uttrycer den önskan, att en nationalfubskription måtte anordnas för anskaffande af nya tidsenliga gewär åt flarpffyttes föreningarne, emedan skarpskyttarne i all: mänhet torre fafua råd, att på egen bekostnad skaffa fig tändnålsgewär eller låta till tändnåls förändra de Wredeska gewär, som de redan ega. Han föreslår äfwen, att l kalkomiteer måtte bilda fig, fom hwar uti sin ort anskaffar de erforderliga medlen på hittills öfligt sätt, såsom insamling af kontanta bidrag och arbeten till bortauktionering samt luft: barheter, hwars behållning tillfaller ffarps ffyttarne m. m. — Expositionen. Motalabolaget har beftätt fri resa åt 200 fina arbetare, fom i twå färffilva afrelningar af 100 man hwartera warit i Stocholm och besett industriutställningen. Örebro och Landskrona stadsfullmägtige hafwa äfs wen anslagit de förra 350 och de fers nare 300 ror till respengar åt arbetare från dessa städer, fom tunna wilja taga expositionen i betraktande. J BWennerdz borg ha 12 arbetare genom sammanskott af enskilda, deribland landshöfding Sparre och baron Silfwerschöld erhållit medel till en fåran resa. Expositionens ins tomfter gingo från början till ven 15 dennes till 69,243 ror. — Scen ur bewäringslifwet på Are: walla. (Medrelad G. P.) En bonde, som hade smör att sälja, have härom dagen kommit till den platsen af lägret å Axewalla hed, ver man war sysselsatt att tota mat för bewäringen. Det första som mötte hans blickar, war en stor ärte kittel, i hwilken en bewäring, hwilken fått vet stora förtroendet att wara kock, stod och rörde. Några muntra famras ter stodo, skämtande och skrattande, grups perade omtring honom. Här, tänkte wår smörhandlande bonde, här ffall jag nog bli af med mitt fmör. Han frams träder och inlåter fig i samtal med dem, derwid han framför sitt ärende. De unga krigarne wilja se waran. Bonden uppiöjer nu ett knyte, fom han bar i handen, wisar ett stort tenufat, hwarpå ligger en klimp smör af omkring 7 skålp. Han står nära den sjudande kitteln. Som de nu betratta smöret — och prisa dess förträfflighet — är en bewäringspojke nog elak att med flata handen ge botten af fatet ett få hårdt flag — att fmörs klimpen dimper i ärtfitteln, hwarwid bonden blef så förskräckt, att han nedstack bänderna i den sjudande kitteln, i ven dårhusmessiga tanken att fiska upp smörklimpen, men han ryckte i ögoublicz ket upp dem igen, började springa och skrika fom en galning, hoppande och beteende fig på allt möjligt tolkigt sätt. Han hade oc duktigt brännt fia, stackars karl. De unga krigarne skrattade i börs jan åt sitt pojkstreck, men, som de tyckte det wara synd om bonden, gjorde de ett sammanskott, så att han fick bra betaldt för sitt smör. Denna balsam lint rade något den sweda han fått under förför tet att rädda fin dyra smörklimp. — Uppå åtal af br ftadsfiskalen Röhman dömdes den 6 dennes af rådhusgs rätten i Gefle fängelfe-virettören hr Aron Pettersson, waktmästaren P. Dahlström, fångkneltarne Lundeberg och Thorell samt portwakten Löfström att för försummare tjensteålinaanden, derunder förr omnämns de Per Jensson från Tuna och Erik Ersson från Strand i Norrala socken, lyckades rymma från celWfännelfet, att böta: hr Pettersson 400 rer, Dahlström 50 rdr, Lundeberg 100 rdr, Thorell 65 och Löfström 200 rdr rmt. Emot detta beslut i hwad ret afsåg hr Pettersson, reserverade sig hr rådman Jnwenius och dömde för fin del hr P. till tre månas ders suspension med förlust af lön. — Presterligt. Presterskapet uti Skara stift har wid det nyss hållna prestmötet uti Skara diskuterat frågan om vörsstraffet. Pluraliteten talade för dess bir behållande, stödjande sig på bibeln. Detta stifts presterskap räknas dock till de mest upplysta inom riket. Äfwen uttalares ven åsigt, att presterna borde taga fännedom om den lektyr fom brukades inom deras församlingar. — Linköpings stadsfullmäktige hafwa med 15 röster mot 9afslagit kamrer Bor ding förslag om anslående af 300 rer till resekostnad åt tio arbetare från ftar ven till expositionen, men deremot med 20 röster mot 4 anslagit en årlig lön af 1000 rdr åt en stadsbygamästare. — J Pidjtrift för hemmet läses: Egaren af en större egendom i Stkarar borgs län har under det förflutna året anslagit en summa af 500 rer, i afsigt att medelst lämplig uppmuntran, söta be: främja hemtrefnad och ökadt wälstånd bland gorsets underhafwande, att under 5 års tid utgå med 100 rdr om året, fördelade till wissa för syftet afsedda premiebelopp, enligt nedanstående uppgift, för ordning, renlighet och arbetsflit inomhus: en premie å 15 ror, en å 8 rdr, eu å 5 och en å 2 rdr. För ords ning, omtanke och drift wid hemmanets, torpets eller lägenhetens Yttre häfd, äfwensom för mårdad freatursffötfel: en premie å 10, en å 6 och en å 4 rer. För wäl werkställd, wårdad trädplantes ring eller lika beskaffad fåldårdar skötsel: en premic å 10, en å 4, en å 3 och en å 2 rer. För blomsterodling, tjenanre till nöje och prydnar mid hems men: en premie å 8, en å 6, en å 4 och en å 2 rdr. Till tjenftehjon, fom utmärkt fia för ordning, pålitlighet samt sticklighet i arbete och tjenft: twå prer mier å tillsammans 10 rer. På fams ma egendom har samma egare för ett par år sedan äfwen stiftat ett untfättningsmagasin för godsets underhafwande att tillita efter inträffad misswäxt. — Också en warning. Tidningen Carlgsbamn meddelar i fittifednafte num. mer följande warning: En till staden nyligen anländ och för tillfället här anställd person bar warit nog tjerf, att ehuru äktenskap stadd, genom listiga infinuationer förefpeala en del oerfarna fruntimmer, att han äms nar med dem ingå äktenskap — och wars nas han härmed att ej förföta för fram