Norrländska Korrespondenten – 24 juli 1866, sida 3

öppnade förstugudörren så hastigt, som om han väntat vår ankomst. Cecilia räckte honom handen helt vemodigt. Jag märkte mycket väl att det fanns någonting hemlighetsfullt dem emellan. Under den ganska enkla aftonmåltiden frågade jag Andreas, huru det stod till i staden. — Jag bryr mig icke derom, svarade den gamle mannen. Mig förefaller det, som om någon sjukdom alldeles icke grasserade i staden. Folket bråkar mer än skäligt är derom. Detta lugnade mig. Natten, tänkte jag, skall väl förtlyta utan all fara. Cecilia hvilade en liten stund och sysselsatte sig sedan vid sin byrå, hvars lador hon genomsökte. LVaur vill du ordna den angelägna affär, hvarom du talade. Nin affär? sade hon liksom i tankarne. — Vi ha begifvit oss hit derför. — Ack, ja! — Kan icke jag uträtta den? — Nej, jag måste sjelf göra det. Naturligtvis i morgon bittida.