Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1866, sida 3

personer, fom först anlände till olydestället, mar konungen, hwilten genast minds tog anordningar för räddningsarbetets sättande i gång. För att kunna utskrifwa en ordres om att sappörerna genast skulle skynda till stället, sprang han in i ett närbeläget hus. Han råtade komma in i ett kök, der en gammal gumma befann fig, och fom efter olyckshändelsen luant återtagit fin sysselsättning att twätta. Hon hade ställt twättbaljan nära dörren, oc) vå kungen med hastiga steg inkom, stötte han i farten omkull både twättbaljan och madamen, som öfwerljudt börs jade ropa: Tjufwar, ffälmar! Sedan kungen hjelpt upp käringen, lyckades han småningom lugna henne samt erhöll hwad han önskade — papper och bläck, hwarefter han nedskref ordern. — Danmarks kyrkoby i Upland, 3 mil från Upsala har nästan helt och hållet nedbrunnit. Elden, som utbröt omkring tl. half 1, hade enliat sammanstämmande uppgifter först yppats i en ungefär midt i byn på en bakzgård ligganke görselstack, som warit öfwertäckt med halmrask. Som byn war särdeles tätt sammangyttrad, de flesta husen betäckta med halmtak, halmstackar rundt omkring och dertill någon ehuru ej stark blåst, så spridde sig elden med den förwånande hastighet, att hela byn inom en kort stund stod i låga och folket knappt hann rärta fia ur de brins nande husen. Omkring kl. 3 e. m. war man så mycket herre öfwer elden, att dess widare spridande kunde hindras. Nio gårdar, deribland klockarebostället, hade totalt nedbrunnit tillika med skolhuset. Af hela byn räddades endast fomminis stergården, sockenmagasinet, fattigstuaan och klockareenkan Ömans lägenhet. Den invid byn liggande förfan med sitt tid rade späntak war i största fara, men räds dades genom wattenpåfprutning. En ynare häst, 4 swin och några gäss inner brändes. Aj lösören räddades föga, för flera af de brandskadade intet. Byagnas derna woro brantförsäkrate, ehuru låt. — Wattenstånd. I Enköpings wedoblad läjeg: Mälarens höga wattenstånd — högre än det på många år warit, — har wäckt grundade bekymmer hos de många landtbrukare, hwilkas egor gränsa intill stränderna af Mälaren och af den beroende wattendrag. Att den fruktade förlusten genom öfwerswämningen ej blir obetydlig synes deraf, att 50,000 tunn land åker och ängsmark stå under flera fots watten. Klagomål ha derföre ånyo böjt fia mot Stockholms stad, fom mer och mer inskränter Mälarens naturliga utlopp. Jnsändtn