postmästaren Hallenberg, att wägen warit så bristjällig, att han, fom hade 2:ne frun: timmer i wagnen, warit nära att i groparne stjelpa med äkdonet, och Hade fförsta delen af wägen måst tillryggaläggas i gående. Om resande i dagboken anmärkte förhållandet, få torde wäl den försumlige länsmannen, hwillen är en bonde i Granlo, blifwa af wederbörande fallad i fanstiförhör, och för sitt sätt att sköta tjensten, antingen allwarligen skrapad, eller, hwad rättaft wore, från en tjenft, den han ide är wuxen att sköta, skiljd.