Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1866, sida 2

war aktad och att den hittills lefwat i lyckliga oms ständigheter. Tilläfwentyrs hade i dag husfadren eller ven älskande modren blifvit frånryckt densamma. En ny ångest bemäktigade fig Carl, sedan han en fjerdedels timma öfwertänkt fin ställning. I den swårt hemsökta staden bodde neml. en flicka, wid hwilken han af hela sitt hjerta war fästad. Augusta war hans första kärlek, föremålet för hang brinnande länatan. Smärtan öfwer fadrens död hade förut ife tillåtit honom att allwarligt sysselsätta fia med henne. — O, min Gud! utropade han, suckande; tänk om olyckan äfwen träffat henne! Nej, nej, Gud skall beskydda min Augusta, han kan icke på en gång wilja beröfwa mig alt, fom är mia färt och dyrbart på s jerten! O, om jag blott hade wisshet! Angesten för den älskade mildrade något smärtan öfwer fadrens död. Carl begaf sig wäl till sänas, men han kunde ide sofwa. DÅ morgonen aryrde, fteg han upp, slapp och matt, fom efter en bortrumlad snatt. Hwad skulle wäl dagen bringa honom? En mängd af göromål wäntade honom, då huiets wertksamme chef mar borta. Den lucka, fom uppstått, war ike få tätt att fylla. Oh hwem tunde wäl genast fortsätta de började berälningarne? ? Hwem war i itånd pott genomskåda de kalkyler, fom harce sysselsatt den företagsamme töpmannen? Sonen kände icke affirdställningen, enär han för det mesta warit sysselsatt som correspondent, under det att ven rastlöse fadren åtagit fig letningen of vet hela. Det måste blifwa hans första omsorg, att förskaffa fia insigt uti och untwifa hwarje stockn ing i affärswertsamhe ten. Raskt ltädte han fig. DÅ han trärde ned i förstugan, Sppe nate en dräng porten. En praktfull sommarmorgon hare inbrutit; ljus och wärme strömmade in i huset.