Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1866, sida 3

Den wäpnade freden. Det finnes wäl kuappast något för folthushällningen förverfligare tillstånd än ven få kallade wäpnade freden, detta hermafroditwäsende, fom hwarken är krig eller fred, men som suger folkets märg, utan att detta märker det. Kriget före stör wäl också ett lands wälstånd, men endast för en tiv; det måste en gång taga ett flut, oc) man wet då hur man bar det. Jndustri och handel rätta fina åtgärder terefter. Men den wäpnade freven är ett smygande gift, fom ling. samt och för lång tid tillintetgör ett folks wälstånd, få att slutligen, wid werklig krigsfara, kraften att möta denna fate tas. Den wäpnade freden härflyter ur samma dåraktiga åsigt fom anser stående härar nörwänriga till skydd mot utlandet, slösar millioner på fästningar och slutligen lemnar landet (just derigenom) hjelplöst. Wi låta ej inbilla oss att skydd mot yttre fiender är hufmuds skälet för stående härar, men wi hafwa här endast att göra med folkhushållnins gens grundfatfer, och tala dessa för afr skaffandet af ve stående härarne, få mås ste också wi uttala oss derför. Ehuru ofta behandlad, har denna fråga trängt djupt nog in i folket, för att förtjena observeras till sin förfärliga betyrelse.