i följd af felslannaslördar i Europa 10 a 50 millioner tunnor spanmål blifwit förstörra. Hwilfa rop af förtwiflan stulle ej något sårant framkalla? Huru stulle ej himmelen till och med anklagas för en få allmän olycka? — Eller koleran rasar åter i Egypten och på andra ftil: len. Med stigande ångest följa alla hennes fortgång, och ängsligt undersökes hwarje skepp och hwarje resande; hwarje bref rökes. — Eller wi wilja antaga det aldra wärsta: att pesten utbröte och ryckte bort 50 a 60,000 menniskor. Hwilken llagan slulle ej vå uppfylla Europa? Hwilken djup sora, hwilken tröstlöshet stulle ej spritas i familjerna! Wi wilja an: taga en fåran olyda för handen, och dock ffulle ten, till och med i förening mer en hungersnör, ej wara så stor som den lantsplåga, ten epitemi, fom kallas ven mäpnate frerten. Så kolossala de summor också äro, fom en felslagen skörd slutar, få funna be ej jemföras med den förlust, fom den mmwäpnade freren förorsakar. Låtom oss räkna ef er. En hektoliter spanmål fo: stare 1855, wid tiden för dess högsta pris, 50 francs; en minskning af 30 a 50 millioner heftoliter uppgår således i märde till 1,500 a 2,500 millioner francs. En rätt artig fumma. Och dock gär den ide en gång upp till ett års budget för de stårnde härarne, hwilken Kolb uppgifwer till 3,092 millioner francs. Derwid äro ej räntorna på statsskulder räknate, hwilta Kolb antager till den lilla nätta summan af 2,892 millioner francs, det will säga nästan lika mycket som kostnaden för de stående härarne; ej räknare de ganska ansenliga summor, som soltaterna anwända af egna medel; ej rätnadt wärdet af den arbetskraft, fom går förlorad för länderna, i det 3,087,000 och inst de kraftfullaste och friskaste unga män föra ett sysslolöstlif, under det jorrbruket och inpustrien äro i få fort behof af vem. År det ej cn national-olyda, att ifrån en werksam och wigtig del af folket ven bästa lifstiden bortröfwas, den tid, då alla färdigheter bäst utwecklas och som är den bästa för att gruntlägga en bestämd och nyttig tef nadswerfsamhet? Wi wilja antaga att krigstjensten, Fa-: sernlifwet, det åratals långa lögflitandet från familjehärden, bristen på nyt: tia sysselsättning och underwisning i Hr: kens handläggning wore alldeles utan skacligt inflytande, och ändå, hwilken för-! lust för folkwälfärten. Tre års tjenst lita med 9,000 millioner francs; mer än fyra misswäxter. Låtom oss nu betrakta hur vet froppås liga wälbefinnandet är beskaffadt. Hits tills har ingenting annat trotts, än att lrigarens lif war ett mycket friskt lif, ett härdante lif. Men ac, denförfmärliga statistiken har skingrat renna willfarelse. Wi tänna af militär antoriteternas egna uppställningar, att dötligheten bland folrater är temligen stor, wida större än hos ren öfriaa befolkningen, och) ofta öf: wergår denna med 1 a 13 procent. Det! aör mid 3 millioner jemt 45,000 mens; nisker, fom årligen t flera än om de hade någon annan fysselsättning. Man måste göra klart för sig ofantligheten af denna förlust, för att rätt fatta dess be tytelse. Fyratiofemtusen döda! Mera än fom någonsin stupat i ven blodic gaste drabbning. 415,000 af ret bälta. och kraftfullaste folfet, under vet koleran hufwurfattigen rycker undan det jwas gare, och deribland alltid hälften barn, gammalt folk, fjuttiga och brädtiaa. P: it och hungersnöd i förening äro såleres ej få stora olyckor för samhällena, fom den Mwäpnade freden ensam, att ide ene tala om trig. Och ändå har tetta i felkets ögon någontina förskräckligare. Botomedlet att företomma kriget, den wäpnade freten, är bär wida wärre än sjelfwa sjntdomen. Ja, den tiden ej få länge sedan förfluten, d då man anfåg trig nötwändigt, litsom åderlåtningar på AÖOALHÄIT. A fn f::voHHAn f