Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1866, sida 3

gen, liksom jag för första gången sett honom i ert hu säsom ritlärare oh utt wär ömsesidigiga kärlek hä uppstått. Till denna försäkran fogar jag blott den bön att jag ännu tre dagar måtte få wistas i ert hus, fö att bereda mig till afresa. — En få billig önffan will jag wisst ej afslå me måfte bedja er att ni om edra familjeförhållanden ge mig åtminstone få mycken upplysning, att jag fa sända ett bref med förklarinaar till edra närmast anhöriga, ty fom ni wet har den föregifne Herr Mil ler på längre än ett halft år ej låtit höra af fig oc — ursäkta mig att jag berör denna grannlaga puul — Grefwe von Nordeck kunde ej neka till att alla om kestnaderna för er wistelse här under denna tid bli wit bestridda af honom. — Jag har lofwat att ej lemna några dylika upp lysningar och jag brukar hålla mina löften, min fri swarade Hedwig. Blott Herr von Norved är ja ffyldig förklaringar, på det han må återfå hwad ha utgifwit, och sädane skola ej fattas honom. Och s tror jag wi kunna sluta detta oangenäma samtal, d från detta ögonblick vet hittills warande förhållande oss emellan är upplöst. På er grannlagenhet wå gar wäl jag räkna? Det allwar och den fasthet, med hwilka den oskyf vigt förolämpade flickan talade, inwerkade få på re gamla frun att hon nästan ångrade att hafwa gå ända derhän att aflägsna Hedwig ur penfionen, ehur detta skett för anstaltens bästa och till bibehållande dess goda namn och rykte. (Forts.)