hade att tacka för sin framtida lycka, ty med fina många goda sidor, saknade han dock en förtjenst, fom åtminstone för mannen är af mycket wärde: beflutsamhet. Axel förstod att wäcka både mod och ber slutsamhet hos wännen och såg med glädje att han lefde upp iaen. År hafwa förflutit. Wi förflytta of till öfra wåningen af ett wackert twåwåningshus i Upsala. Jnredningen af rummen såwäl som möbleringen wittna om en enkel men utsökt smak. Allt i dessa ljusa, tuf: tiga oc) framför allt trefliga rum, winta den befökande wälkommen. 3 en liten hörnsoffa sitter märdinnan, sysselsatt med ett handarbete. 3 ten ftåtliga sköna qwinnan igenkänna wi Gunborg. Wid hennes sida har Pehr, hennes lycklige make, tagit plats. J sjelfwa divanen tronar prostinnan med en ftidstrumpa i handen oc med ett ganska belatet leende på sina läppar. Prosten har tagit plats i en gungstol och håller på med att wyssja en liten gullockig flicka till sömns. Wid hans fötter leker en mörkögd pilt som söker klättra uppför morfars ben, men tager wid hwarje försök öfwerbalausen och rullar ffrattanve ner på den tjocka mattan. Midt emot ven lilla hörnsoffan sitter baron Axel Gyllenhane, nyligen återtommen till för derneslandet, sedan hang rytte fom utmärkt konstnär föregätt honom. — Ja, min läre bror, fortsätter Pehr det af: brutna samtalet. Du spådde wertligen fannt den der aftonen wi sutto tillsammans i Neapel och njöto af den herrliga utsigten af Golso di Napoli. Det war du som uppmanade mig att resa hem och söka lyckan. Jag lydde dit råd. Din förutsägelse slog in. Jag fann hwad jag sökte.