Norrländska Korrespondenten – 24 april 1866, sida 3

jelfständig tjenstgöring å statstelegrafstation. — I ÄAmål, hwars telegraf iommissarie för närwarande ätnjuter tjenstledighet, lär tjenstgöringen under tiden uppehållas af e. o. assistenten Anna Gumceliug (från Orebro.) — Fruntimmersuniform. De quwins; liga finsta telcgrafisterna hafwa, berättar Hetsingsors Dagblar, erhållit en fast. stälddo uniform: Spens af swart kläde med sammetokrage och uppslan, kantade hwardera mer gula kanter, blanka fnap: par och ett lärerbälte, försert med ett jörgylldt spänne hwarå twå korsare blir: tar äro tecknade; kjortel, krinolin och de öfriga delarne af toiletten få nyttjas så till färg som snitt efter behag och icke någonting obligatorislt finnes härutinnan föreskrifwet. — Ett sätt att fomma i fmöret. (Ur ett bref frän Haparanda.) För någon tid sedan nedskjöt en bondfon från Kolare by, ytterst i Finsta Ofwertorneå, af swartsjuka fin rival, en ung man, hwilken lyckats tillwinna fig större insteg i hans utkorades ynnest. För detta under ransakning warande dåd har han en tid hällits hättad, men har nu genom hjelp: jamma medmennifforg biträde lyckats rymma ur sitt fängelse, oc) fom det af tillförlitlig sagesman påstås, inpackad i ett tomt, rymligt smörkärl, såsom god wara öfwerförts till Norge. — Något om mormoner. En person fom i Norrköping bewistade en mormons gudstjenst, berättar derom följande: En föndagseftermirdag beslöt jag att bewista gudstjensten utihärwarande mormonkyrka. Wid inträdet woro högst få personer fame lade, uteslutande tjenstefolk. Då jag ins trädde fom en af tjenstemännen mid kyrfan och lemnare mig en af sektens pfalm: böcker. Af de psalmer fom afsjöngos tillåter jag mig att citera följande proj bitar: SHerrliga land Landet jom Moses beskrifwet GÖnd har till Josej ) det gifwit etc. samt: Wårt land, wårt land, Värt Zions land, Ljnd högt, o dyra ord! etc. ete. Melodierna woro de gamla kända och sången anförres af en bonddräng. Af ren hastiga öfwerblick jag gjorde i denna psalmbok, fann jag att sångerna — hwilka woro omkring 300 och skrifna alla på felfwis-melodier — endast gingo ut på att berömma Utah oc) uppmana till utflyttning. Efter sångens slut uppträdde prerikanten — en smed från grannskapet af staden. Wid början af predikan ber römde han först sig sjelf samt beskref sin omwändelse och sitt dop. Hela predikan gick endast ut på att berömma Det för: lofwade lanret — deras Zionm Oh striften förklarade han sålunda att den skulle tydas endast efter materiella arunrer och all andemening förswinna. Bland annat fade han: Tänt om nägon af vem fom ännu ej öfwergått till wår lära — hwilken ewilkorligen och efter all anled: ning måste wara den rätta — i detta ) Josef Smitt — deras förstse profet.