Norrländska Korrespondenten – 20 april 1866, sida 3

öfwer att se sin förhoppning gäckad och allt tycktes wara kommet på den gamla wanliga foten Emellertid gick baron Gyllenhanes förutsägelse i fullbordan; ty hans dotter blef werkligen säsongens stjerna. Sköu, rik och owanligt fint uppfostrad, blef hon ett mål för alla männens beundran och damers afund. Efter fjorton dagars förlopp war den fattige oan: senlige studenten, som hon skänkt sitt hjerta, redan glömd, och Addte rodnade numera af förtryte lse wid blotta tanken på, att hon kunde glömma fiader hän, att qafwa honom något Hopp. Pehr wågade skrifwa till henne twänne gånger. Det första brefwet blef beswaradt; det andra åter: sändes ouppbrutet. Pehr war förtwiflad. Första dagen tänkte han både på hängning, dränkning och andra wederstyagliga fortskaffningsmedel till en annan werld; men tyctigtwis blef han obeslutsam och då han sofwit öfwer nats ten, fann ban, till ej ringa förwåning för sig sself, att lifwet war honom ännu kärt. (Forts.)