Norrländska Korrespondenten – 13 april 1866, sida 3

— Nej — det war sant — bjud ej baron Årligt och godt eller ZTuppen, om han will röfa, utan der stär en kardus Röda MRofen, fom jag enkom köpt hem för barons räkning. Kära ru, glöm dig inte! Leende åt sin hustrus öfwerdrifna fjesk, begaf sig prosten åter in till sina gäster. Nu kom Gnnborg. — Söta mamma, får ide jag fe efter att ferveringen tillgår riktigt? Mamma får då wara inne hos friherrinnan. — Så du talar, flicka? Blif du inne och under: håll de unga. War uppmärksam emot unga baron och lät fröken höra, att du fan både franska och ens gelska och glöm ej att spela det nya musikstycket. Sjung också; men undwif att tala med Granberg, på detatt fröken och baron ide må höra att du föger du till honom. — Söta mamma ... — Se få, gör nu hwad jaa föreskrifwit och glöm ej franskan! uppmanade prostinnan och fjöt dottern in i salen. Avete oc Gunborg Hade ide träffats på några år. Accle hade nyss återkommit från Paris, der hon warit i pension. Ej under då, att hon föredrog frans syska språket framför sitt modersmål. Af alömfta el ler med flit, nog af: hon talade mera franska än swenska. Gunborg, fom ogerna talade annat än swenska ansåg det dock oartigt att ide hylla fin gästs smak och swarade obehindradt och med wacker prononciation på det språk fröten talade. Adsle betraktade nu med ej ringa förwåniug den (Fortf) anspråfslösa prostdottern.