— Tänka, derpå fan ingen dödlig förhindra honom: men att werkskälla det, dermed måste han män ta i flera år. — Och få will du att Gunborg fall gå och wänta på honom? — Jag menar att Gunborg wille det sjelf. — Jag skall minsann tala med henne, jag! sade prostinnan och skramlade häftigt med den stora blanka nyckelknippan, som hängre vid hennes sida. Jag skall ... — Du skall wara förståndig, mor, och ej säga något i ämnet, förr än hon sjelf ger dig sitt förtroende. Kanhända är det blottett wanligt flickswärmeri fom går öfwer, meddelade prosten, fom i wissa fall war mera sinkänslig än hustrun och fom få gerna unnade sin älskting att swärma och drömma. Tids nog, tänkte han, skall hon wäckas till werkligheten. Kärleken är aldrig renare och skönare än i en ung flickas drömmar, innan den ännu blifwit uttalad i — ord. Så föraingo några weckor. Pebr hade kommit regelbundet hwarannan dag på besök till prostgården. En dag berättade han att den friherrliga famil: i jen återkommit från fina resor, och sedermera inffränt: tes hans besök till twå gånger i weckan. Slutligen kom han endast hwarje Söndag. Då prosten förebrådde honom detta, swarade han, att man önskade att han skulle wara hemma; ty dels war han upptagen med sina disciplar, dels skulle han spela schack med gamle baron eller läsa högt för var merna. Här rodnade Pehr och skyndade han att til lägga: följa med unga baron på sjön att fiska. — Det wore werlligen fynd att wi tå skulle hins dra er, sade prostinnan litet spetsigt, då er tid är på så angenämt sätt upptagen.