Norrländska Korrespondenten – 13 mars 1866, sida 3

salbe: sifran ined den tillrättawisni ng, som nes fattas i orden: 7Sabbaten är worden för menniskans skull, ide menniskan för sabbatens slull. Så är nu menniskans fon herre äfwen öfwer fabbaten Den, som werkar efter åristi finne, står Julen ide under sabbatsbudet ty, för den, som ledes a hans. anda, är hela lifwet en hwila i End, were jam i kärlet till medmenniskor. Gäng efter annan upprepas: Rätträrdighet upphöjer ett solk, men synd är folkets förderj. xommer då rätlsärdighet af att hålla jabbatsbudet? Avoftelen Pantuas säger ide få. Han säger, twärtom, i Romarcureswet, att : Moses striwer om den kättärdighet som kommer af lagen, men Sorfas är lagens ände till rättsärdighet för hwar och en, som tror, och, i Galaterbrefwet, att lingen warder rättjätdig 12 ör Gud genom lagen. Wapenöfningar pa söndag, å wen om den betraftas såsom sabbatsdag, lända således icke till ett folls sörderf, men helt wisst till dess förswar. Sasom mönster för. wårt land framhålles det praktisla England. Om de underrättelser, fom derifrån nyligen ontonut, ej äro oviktiga, sa har just sahhatsifrandet, jafom det der i fatolicismens tjenst stapat viördragjamma skenhelgon och wert helgon, uppwäat en strid, fom hotar att bliswa wäldig både i djup och omfattning. Mönstret är således mindre mäl waldt för ett protestantistt land. Wapenösning å föndag angifwes såsom förbus den i strafflagens 7 kap. 3 8, som hrmyd, lys der salunda: Idkfor rtgon, a jones eler högtidsdag emellan klodan fer om morgonen od) klodan nio om aftonen, handwerk eller annat arbete, fom uppstof tala fan, straffas med böter, högst 20 vifsdaler, utan det fier till egen eller annans nöd torft. Ten, som will hämöra wapenöfning till det arbete, jom i detta lagrum asfses, masic oc wara beredd att uppträda fefom åklagare mot den rgering, på hwars bud armern och boväringen hafva öfningar På söndag. Å samband med omförmälla angifwelse ställes ansprak på myndighet för prest att sitta till doms öfwer Konungens embetsmän och upphå wa deras anktoritet. Kan detta wara annat ön en gengans gare från presuwäldets gyllene tider? våtom oss frå på wakt mot fördömelselustan och wara Lide nälaktige tjenare, utan frie föner. Latom os; komma ihag apostehens ord: 7Den ena menniskan anser en dag för mer än en annan; den andra anser alla dagar lika. Hwilken, fom altar någon dag, det gör han oc Herranom samt handla i denna anda och ofta på den bekante, engelsle predikantens sörmanirg: mstommen ihåg, ati Fariscerna kallade Cuds Son sabbatebrytarc. De höllo budordet om sabbalen, mar bröto det, som handlade om tärleken. Hwilket af desja bud ör farligast att Bryta? Hwilket är angelägnast att halla? Tagen er mäl till wara, att I ide i det nit, som J tron gölta endast Krifti sak, befinnens lifwade af deras onda, ide at hans. vatom ef, med ett ord, wara fördragsamme! Ma den, för hwitken, wid samwetsgrann pröfning, friwillig wapenöfning å föndag framtzäder såsom fynd, afhalta fig derisiån; men må oc den, som anser den ur fosterlandskärleken härflutna werksamheten förenlig med en kristelig uppjattning af sabbatens helgd, fom i sådan werksamhet fins ner hwila från fina wanliga gåromål, fom i samarbetet för ett stort mål känner fina bättre krafter stärkas, och som i dar enkla andstjensten uti det tempel, hwilket ide med händer giordt är, hemtar ril näring äl sitt andeliga lif, må han opåtaldt få öfwa sig i wapen äjwen å föndag!