Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1866, sida 1

Utrikis. Preussen. Wi börja nu klarare förstå grefwe Bismarcks planer. Han tyckes hafwa föresatt sig att begagna den nuwarande enligt hans eget förmenande gynnsamma politiska ställningen till genomdrifwandet af sina widtutseende planer, hwilka gå ut på ej endast Österrikes utträngande ur Elbehertigdömena, utan äfwen hela norra Tysklands ställande under Breussens öfwerwälde. Wi nämnde, att han ämnade för detta ändamål tillställa en opinionsyttring från dessa hertigdömen. Detta har äfwen lyckats så till wida, att en grefwe Scheel-Plesien, hwilken förut såsom dansk undersåte spelat en högst twetydig roll, aflemnat en adress i denna anda, som war undertecknad af honom sjelf och 18 andra större godsegare. Slegwigarne hafwa deremot ej hittills befunnits williga att nappa på kroken. Men som en brytning och möjligen äfwen ett krig med Österrite måste blifwa den nödwändiga följden, mar det för Bismarck af yttersta wigt att i det afgör rande ögonblicket förfoga öfwer få stor armc, fom möjligt. Häraf fan man förs klara de lagstririga åtgärder, fom han nyss tagit för att nertysta den nedre kammarens opposition mot förslaget till armeånsd förökande, till hwilkas fperombdrifmande han ej ryagat tillbaka för domnremaktens korrumperande. Nedre kammaren och regeringen forts sätta fin strid med hwarandra. Kam: marens protest mot öfwertribunalets utslag att riksdagsman kan lagföras för sina wid riksdagen fällda yttranden samt mot andra olagligheter har regeringen å fin sida återsändt såsom författninggwidrig. Deltagandet för andre fammas ren är emedlertid allmänt i hela lans det. SÅ har i Berlin ett arbetaremite egt rum, som biwistades af 3000 perfor: ner, hwilka, innan mötet af poliseu upps löstes, beslöto, att troget understödja andra kammaren. Jtalien lårer komma att understödja Preussen uti striden, så wida man kan döma af de ord, fom general Della Mars mora, den bekante krigaren och stats. mannen nyss fällde under debatten om ett nyss afslutadt handelsfördrag med Osterrike. Han fade nemligen, att Stas lien numera wore i ständ att uthärda till oc) med ett olyckligt krig mot denna makt, utan att ress enhet derigenom skulle sättas i fara. Preussens konung lärer i det längsta motsatt fia Bismarcks ofwannämnda plas ner, men skall dock ändtligen hafwa gifwit sitt bifall dertill. Osterrike. Meran Bismarck och Marmora slå på sköltarne, låta Österrikes statsmän ej skrämma fig. De tyckas ej anse far ran för så synnerligt stor, ty de wisa sig ej särdeles angelägna, att förekomma den. Ett tillmötesgående mot Jtalien tyckes de anse nödwändigt, för att mota farorna från detta Håll; men den öfterrikiska stoltheten kan ej beqwäma sig till att direkt erkänna detta rife, utan gör det blott indirekt genom afslutandet af ett handelsfördrag, hwarigenom beftåmsmelserna uti det år 1851 afslutna ins skränkas till alla konungarikets provinser. Det är förhållandet till Ungern, fom