Den gamle i Östannor. Drag ur folklifwet i Dalarne. Kullor i fjellskogen. Om bet är en gammal iakttagelse, att menffliahetens medfödda anlag för det högre lifvet förnämligast framstå bland strider, erbjuder det swenska land: skapet Dalarne ett märkligt fält för skådespelet af en fåran strid. Den föregår der mellan fäderneslandets nya författningar och de ärffda sederna hos folket. viksom ret säkert är ett misstag ur skildringen af fwenska folkets samhällslif under hernatiden, att föreställa fig att samhället bildades af enstaka nybyggare, fom bosatt sig här ech der i urskogarne, så är den föres ställning ingalunda riktia, att dalfolket bor såsom fpridra odalbönder en Mvar på fin ensligt belägna gård. Dalarnes starka befolkning tränger sig in i byar, utur hwilka det af staten ordnade enskifteswerket ännu ide har hunnit att helt och hållit skingra dem. De folk: rika byarne hafwa fin ordning och polig inom fig, och de allmänna angelägenheterna skötas på ett sedan urminnes tiver brukligt sätt af en bystämma, hwilten utgöres af de äldste och förmögnaste husfäderna, och tenna bystämma tillmäter fig emellanåt en domsrätt, som mången gäng inariver i sjelfwa den lagliga doms stolens. Den stränga bystämman årömer äfwen froppåstraff öfwer sådana förbrytelser, som allmänna lagen ingalunca skulle dömma brottsliga, och det kunde wäl hänra, att inför en allwarsam och sträng domare, med Sweriges lan på fitt tingsbord, de gamla husfäderna funde råfa ganska illa ut för ven aga de företagit fig att gifwa, om den agade wisste och wågade att med lagens