— Wi woro nära att bli förderfwade, fade den ene, et lång, smal, wacker ung man, med en hållning fom påminde om de höga salar. Hästarne skenade och fönderslogo slädan, få att om ni ej fan helpa oss weta wi ingen råd. i — Det bliv wäl bra med det, swarade farbror, wi hafwa lediga gästrum och hästar på stall. Eders Kongl. Höghet fan wälja, antingen ni will qwarblif. wa här i natt eller fortsätta resan. I Jag märkte att tant, då hon hörde denna titel, war nära att släppa brickan med kopparne, fom hon jnst då skulle bjuda de främmande; men hon fattade fig snartåsamt neg med ett behag hwilket jag ej trott henne om, men som klärde henne förträffligt, och farbror såg på henne med en stolt och glad blick. —-Ni känner mig, fade prinsen. Nå då behöfweräjag inte presentera mig. J sjelfwa werket blefwe jag heldst här till i morgon, om jag blott wisste att jag ide gör ev för mycket befwär, fortsatte han, wändande sig till tant. ö — Jnte det minsta, fwarade hon. Som wi ha vet bjuda wi; jag ber endast att e. k. h. måtte tro, det wi hafwa en god wilja, skulle än förmågan salnas. — Tack, tad! sade prinsen glad, fattande tants hand. Er wälwilja är mig mer wärd än allt gods och guld. Men nu nåste jag mem hwems gäft jag är? oo Mitt namn är Swensson på Gurrelund, swarade farbror med stadig röst, rätande på fig. — Yå, tå har jag hört tala om er förr, fade prinjen småleende. Det är ni som will lära min far att stiga tidigt upp. — Deraf blir ingen sjuk jwarade farbror Jag