En afrättning. Kallbäcken den 14 Februari. J dag afrättades wid den s. k. Kall bäcken ynglingen Peter Hedin från Ljus torp och Stafre, hwilken för mord å tor: parehustrun Barbara Christina Bjelkftröm i Edsåker, samma socken, blifwit dömd att för detta sitt brott mista lifwet genom halshuggning. Kl. omkring 8 på morgonen inställde fig wid afrättningsplatsen, på förut ffedd fallelse, 100 man från Ljustorp, Hässjö och Tynderö socknar, hwilla skulle utgöra den s. k. spetsgården. Under tiden, mellan El. 8 och I, ord nades spetsgården m. m. af fronolänsmäns nen J. Larsson från Ljustorp och C. V. Särenholm från Hernösand, fmwilfa der wid biträddes af 3:ne fjerdingsmän, hwar: efter kronofogden Hagman, sittande till häst, uppläste dödsdomen för den förfams lade menigheten. Nu wäntade alla med spänd uppmärksamhet på delinqventen, hwil ken, genom det elaka wädret och alltför dåliga föret, hindrats cirka timma df wer den bestämda tiden, som war utsatt till kl. 9 f. m. Kl. 3 10 ankom dödsfången åtföljd af fångpreditanten Staaff, fom i korthet gjorde några christliga före ställningar och fade ett och annat tröstens ord till fången. Nästan owanligt tunn klädd, under denna falla årstid, led han få betydligt af kölden, att hela kroppen darrade, fom ett löf. Sedan han en stund sutit i slädan på landswägen — under hwilken tid man tydligt kunde se, det han hade många swårigheter uti sitt inre att bekämHpa — lemnade han åkdonet och ledd af presten gick upp till afrättsplatsen, der han nu skulle utstå sitt, betala sin skuld till menskligheten och uppfylla fwenffa fa gens kraf. Han gick mycket lugn, nöjd och frimodig fin sista stund — en oundwikllig död — till mötes, och såsom bewis på den stora själsnärwaro och styrka han i en så wigtig stund egde, må nämnas, att sedan han framkommit till stupstocken, och presten läst Fader wår och wälsignelsen, sammanknäppte han sina händer och gjorde med hög, tydelig stämma, i rediga och fan: sade ordalag en kort hjertgripande bön, deruti han bad till Gud för sig sjelf, för fina medbrottslingar, samt för alla men niskor i allmänhet och för ungdomen ifyn nerhet. Sedan bönen war slutad afklädde han fig sjelf, utan någon annans tillhjelp., rock och halsduk, hwilka persedlar han tem: