2 Farbror. Från Danskan. (Forts. fr. n:o 13.) Den mörkgröna slädan med ljusgaula blommor på Höll för rörren. Per, den förskräckte, fom far: bror kallade honom, stod bakpå, med en lång piffa i banden; tant framdrog öronklaffarne från farbrors mössa och knöt dem under hans haka, något fom han inlättsinnigt öfwermod omilligt tillät. Derefter in: swepte hon mig sin egen reskappa, hwillet, jag i söljd af min nya öfwerrock, äfwen hade welat undgå; Per slog en wäldig klatsch, bjellrorna klingade, och un ter Kastors, Turks samt te öfrige hundarnes tjut och skall, åfte wi med hwinande fart från gården. Farbror hade rosor på kinderna och såg helt förnöjd ut; hwar och en wi mötte nickade han wänligt åt, och ropade Godt nytt år! Det war en treflig tur, och då han efter en fort stund gaf mig tömmarne, kände jag mig få stolt och glad, få lätt i sinnet och warm om stinnet, att jag på lämpligt fött öppnade hakarna i tants kuppa och lät den nedglida i sätet, under det farbror helt oförmärkt stoppade öronklaffarne under mössan hwarigenom han fick ett wida friskare oc) hurtigare utseende. Snart kommo wi till en krog hwarest wi skulle beta. — Här skola wi ha of en mugg änggöl, fare fars bror, anidanre händerna. Det håller själ och kropp tillsammans oc kommer latinet att blomstra i din hjerna. Jnne i krogrummet träffade wi wår sockenprest,