Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1866, sida 2

de hwarken af utskottet in pleno, eller af stånden skola antagas. Generaldirektören Bennichs motion, att allmänna kassors medel skulle på upp: och afskrifning lemnas åt bankerna har afslagits af adeln och presteståndet och sålunda fallit. De skäl, som härföre anfördes, woro att det wore wåkligt, att lemna bankerna dessa medel, emedan en kris kunde komma sådan fom den år 1857, och att staten då antingen kunde komma att göra ansenliga förluster eller, för att undwika detta, nödgas med stora penningeförsträckningar rädda dem, hwars wid dock risken blefwe för ftor, för att uppwägas af den ränta, fom erhölles. andra sidan anfördes deremot, att årligen wid tiden för ffatteuppbörden en slags kris uppstår, hwilken räder, til dess skattemedlen återigen blifwit från ränterierna utsläppte uti rörelsen, samt att delegarne uti landsortsbankerna äro för desammas förbindelser answariga en för alla och alla för en, hwadan kronan ej gerna förr på dem kan komma att förlora, än penningeställningeu blifwit så dålig, att all besittning göres osäker, då den i alla fall måste göra ansenliga förluster. Det s. k. skandinaviska förslaget har nu behandlats af alla stånden. Första punkten om ömsesidig bofättning8och näringsrätt mellan Swerge och Norge är af rikets ständer bifallen genom tre stånds, adelns samt borgares och bondeståndens beslut. Andra punkten om utsträckningen af denna reciprocitet äfwen till Danmark, är förkastad af adeln och presteståndet. Tredje punkten om swenska och norska skeppares och styrmäns ömsesidiga rätt till anwändande inom de båda rikena är bifallen af alla fyra stånden. Denfjerde om läkares, apotekares m. fl. ömsesidiga rätt till anställning i Swerge, Danmark och Norge, är, hwad förhåandet mellan Swerge och Norge angår, bifallet af alla fyra stånden, men i af: seende på Danmark afflaget af adeln och prefteftåndet.