i ett midtemot liggande fönster. Hade jag sett den onde sjelf i egen gestalt, hade jag icke kunnat bli mera förskräckt. Jag mar uvsftånd att genast träda tillbaka från fönstret men han märtte mig ide, ty han stirrade ned på den lilla gården. Jag tillbragte återstoden af dagen i ångest och fasa. Tidigt drog jag mig tillbaka på min kammare, dock war jag ide i stånd att sofwa. Ungefär fl. tolf blef jag få orolig, satt jag! gick öfwer till Emmy oc) bad henne komma in och sofwa hos mig, hwartill hon strax war beredd. Wi lade oss derföre tillsammans, hon afklädd, jag i kläderna, ty hwarje ögonblick stod jag upp och gick ikring rummet, emedan mina nerwer woro för mycket angripna att jag skulle kunna få någon sömn eller ro. Emmy hade straxt djupt insomnat, och jag låg mar kande, innerligt längtande efter morgonens första sträle och med otålighet räknande den anmla tornfflockans flag, under det hwarje minut tycktes mia mång: dubbelt längre än den war. Omkring klockan ett förekom det mig fom hörde jag ett fatta buller wid dörren mellan Emmys kammare och min, liksom om någon wred om nyckeln i låset. Jag höll andan och samma ljud upprepades äfwen wid den andra dörren. Detta härledde sig tydligt från låsets fring: wridande och det efterföljdes af en sakta tryckning met dörren, liksom wille man öfwertyga sin att den war tilljpärrad. Jag trodde mig tillochmed höra dens ans dedrägt fom tillslöt den och derpå försigtigt smög sig bort. (Forts.)