Äfwen detta bejakades. Han stack derpå handen i fickan, drog fram ett sammanwitet papper, kastade det med en wredaad åt: börd på bordet och utropade i hotande ton. Har ni skrifwit detta brej? Den plötsliga och fruktanswärda förändringen i hans stämma, hans ansigte och hela hans wäsende, och mer än allt detta det owäntade uppwisandet af mitt bref till Jefferson, hwilket jag genast igenkände förwirrate och förskräckte mig, så latt jag ej kunde frambringa ett ord. Har ni skrifwit detta bref? frågade han åter med ffarp betonina. 7MRi lögnerska, ni hycklande war relse, ni wågade skrifwa dessa omärdiga beffyllningar. Dock, det skall blifwa ert sista bref. Man skulle hålla er för förryckt, om jag wille låta det komma till en undersökning. Jag fan så framställa det att den fruftan ni uttalar i detta bref är yttringar af wansinne. Jag har tillintetgjort ert första sörsök, och wid den ewige Guden, om ni wågar göra ett andra, så skola bojor, mörtt fängelse och fångwaktarens piska blifwa er lön.! Med dessa häftiga och stötande ord lemnade han mitt rum och mig nästan wanmäktig. Jag war drife wen nästan till förtwiflan, mitt sista försöt hade mig: lyckats, och mig återstod intet annat hopp än att hem ligt fly ur flottet och ställa mig under närmaste myns righets beskydd. Jag fände att om ide detta skedde och det snart, skulle jag blifwa mördad. Jag såg Coward ide wirare, och började derföre att tro, det han werkligeu aflägsnat fia. Detta tje nade att något lugna mig. Dock, när jag en dag tillfälliatwis blickade ut genom fönstret i min fame : mare, såg jag med outsäglig fasa min kusins ansigte