Norrländska Korrespondenten – 22 december 1865, sida 4

Huru wåra gamla riksstånd fingo fina privilegier, och of hwilken bejtafsenlet dessa bleswo. Sankte Per lät kalla ständerna för sig, för att gifwa dem dera8 privilegier Först fom adeln, och S:t Per frågate dem: — Hwad wiljen i hafwa? — Guld och gröna skogar! swarade adeln. — Nåväl, det må bli edert, genmälte S:t Per. Derpå framträtdte presteståndet. — Hwad wiljen i hafwa? — Guld och gröna skogar! — Nej det är akelns, det. — De snålwargarne! skreko presterna — Za, bet må bli evert, bet, fade S:t Ber. Nu tom borgareståndet fram, — Hwad wiljen I hafwa? — Guld oech gröna skogar! — Nej, det är adelns, det. — De snålwargarne! — Nej, tet är presternas, det. — Yå, sade borgarne, vå få wi hjelpa oss, så gort wi kunna. — Ja, tet må bli edert, det, fate S:t Per. Slutligen framträdde bönderna. — Hwad wiljen J hafwa? — Guld ech gröna skogar! — Nej, det är adelns, det. — De snuålwargarne! — Nej det är presternas, det. — Rå vå få wi hjelpa oss, så gort kunna. — Nej, det är borgerskapets, det. Då utropade bönderna. — Gud vhare oss arme syndare nådeling! — Ja, sade S:t Per, det må bli edert, det.