Norrländska Korrespondenten – 1 december 1865, sida 2

närwaro af några af tjenarne, och dessas utsago bestyrkte det. Ett af wittnena anmärkte, att den omständigheten att herr Tisdal lidit en få stor förlust, kunde möjli gen bafwa förmått några illafinnande menniskor, fom tillfälligt fått kännedom derom, till det beflutet att först plundra och sedan mörda honom, samt derpå wältra på honom misstanka om ett sjelfmord, en för: modan fom bestyrktes genom de påträffade rakknifwarne. Man anmärkte att sir Arthur, under det wittnet gjorde denna anmärkning, skiftade färg. Det war dot ingen grund till en anklagelse mot honom för banden, och derföre lydde utflaget att mordet war för öfwadt af en eller flera okända personer. Så stodo sakerna, då min fader omkring fem månader derefter erhöll ett bref, undertecknadt Andreas Collis och hwars författare fade fig wara den mördades kusin, Detta bref omnämnde, att sir Arthur ide blott war utsatt för stark misstanka, utan äfwen för personlig fara, derest han icke kunde göra reda för wissa omständiaheter, som stodo i sammanhang med mordet. Jnnesluten war affskriften af ett bref jom den mördade dagen före den natten då han blifwit mördad skrifwit. Tisdals bref innehöll bland myc: ket annat följande: Jag har hårdt arbete med fir Arthur. Han för: sökte några af fina konster; men blef snart öfwertygad om att jag war honom fullt wuxen. Du förftår mig Wi gåfwo oss till arbetet fom ett par goda gossar, med hufwud, hjerta och själ, och jag har sannerligen sedan jag kom bit ingen tid förlorat. Jag är alldeles ut: mattad, men också säter på att för mitt arbete erhålla riklig betaluing. Jag behöfwer icke sömn, få länge jag hör tärningsbägarens musik och fan betala fpel