Norrländska Korrespondenten – 22 november 1865, sida 2

TtarH JUL 13.00 );win exporterats. Korrespondens. Stockholm ven 14 Nov. 1865. Afwen de religiösa föredragarne börja nu att taga inträdesafgift till fina föreställningar, efter hwad det tyckes af Dags bladet för i Lördage, der det läses: FHöredrag öfwer Christus. GEntrie 50 öre. Wisserligen ej dyrt, men dock något. Det torde näppeligen finnas många städer, fom äro få anfäktade af läseriet, fom wår goda hufwudsstad. Den ena fekttyrs fan bygges efter den andra: den ena prättigare än den andra. Den mest besökta är dock det gamla rucklet som i dagligt tal kallas sirapskyrkan. Nästan hwarje afton dundrardder en af dessa förbannande och fördömande swafwelpredikan ter, wid hwars åhörande håren riktigt kunna resa sig på hufwudet; ty någon oförsonligare menniska finnes wäl knappt än en fådander predikant. Helwetet tilldelad enhwar såsom sista tillflyktsort, och trångt får der ej wara om der skall rymmas alla fom ditförpassas endast från dessa fonz ventiklar, och djefwulen har wäl aldrig wunnit större triumfer än just wid dessa sammankomster, ej ens under medeltiden, då hans herrlighet war som mest i ropet. Dessa predikanter synas ej hafwa minsta aning om någon försoning på annat sätt än att flitigt bewista dessa s. k. bibel: förklaringar och rikligt offra åt den inre missionen. För en tid sedan åhörde jag en sådan föreläsning af lektor E., en af sektens foryfger, då han omtalade att fru S. gifwit hundra riksdaler, och förkla: rade att för henne stod himmelriket när fom helst öppet; mamsell F. hade wisserligen gifwit mindre, men hon hade doc allt godt att hoppas; enkan A. hade blott gifwit några öre, men den hedersmannen trodde rod att hon ej skulle bli alldeles fördömd etc. etc. Slutande med en uppmaning att till den goda saken gifwa efter råd och lägenhet, tycktes han wara helt förnöjd öfwer sin skörd den qwällen. Dtet är beklagligt att den religiösa rör relsen skall falla i händerna på sådana hycklare, för att ej gifwa dem deras rätta namn, och att ej presterskapet widtager någon åtgärd för att tillfredsställa folkets waknande längtan efter andligt lif. Dessa wäckelsepredikanter gå systematiskt till wäga: de lägga an på qwinnorna, liksom katolska presterskapet, och hafwa en stor mängd wärfware ute. Se här ett exempel på deras werksamhet: På Ladugårdslandet bodde ett arbetarefolk, som i flere år warit gifta och genom flitiat arbete å båda sidor bergade fig ganska bra. Mannen arbetade borta och hustrun sysselsätter sia med twätt. Då hände sig att hustrun fick en ny kund, och denne öfwertalade henne att gå och höra på lektor E. några gånger. I börs jan prutade hon emot, emedan hon ej