hade tid att förspilla sin arbetstid, men då hon fick höra att hennes själs salighet berodde på att bewista dessa fonden: tittar få blef hon fluttigen en flitig gäst derstädes, och de öfrige mädte fröjdar des öfwer fin fångst, och en rörande ffilbring af hennes omwändelse framftälldes af lektorn. Men i följd af hennes ifriga besök å dessa andliga sammankomster försummade hon sitt arbete i hemmet. När mannen kom hem för att äta, fanns ingenting i ordning, och som han ej kunde lefwa endast af den själaspis, som hans hustru wille bestå honom, började han finna hemmet tråkigt, tog fin tillflykt till trogen, i början för att få fig litet mat, men slutare med att supa upp hwarje öre han förtjenade. röljren blef naturligtwis att hustru och barn höllo på att swälta ihjäl. Hon måfte anlita den allmänna barmbertiaz heten och lektorn rekommenderade henne och intygade att hon hade en man, fom genom sitt fylleri förstört hwad re est, och fom ej ens wille tillåta den arma hustrun att sköta fin själs falighet. Herr leltorn berömdes allmänt för fin stora uppoffrande menniskokärlek och arbetskarlen stämplades såsom en i allo usel warelse. Skulle händelsewis herr lektorn hafwa något samwete qwar, så tro wi förwisst att detta skall säga honom att det war han som förstörde de båda makarnes lycka och icke mannen. Detta är blott ett enda exempel på resultaten af de uwäcktes werksamhet, och som med flere wariationer prattifer ras af dessa anhängare af den gamla jesuitiska satsen: )ändamålet helgar medlen. Det berättas att regeringen, ianledning af ett par tidningars uppgift att hufwudftadens skarpskyttekorps skulle stå eller falla med reprefentationsförslaget befallt att de från kronans förråder ut: lemnade gewär skola åter inlemnas. Wi hoppas dock att så ej är förhållandet, ty, sanningen att säga, gjorde regeringen sig mera stada än nytta dermed, ty största delen af starpskyttekorpsen upprätthåller heldre ordningen än lånar sig till att störa den. Redan förbudet för ffarps skyttarne att med wapen passera inre Borggården gjorde ett obehagligt intryck och stulle nu gewären inlemnas, så torde det goda förhållande som hittills warit rådande emellan regering och ffarpffot: tarne taga en hård stöt, fom ej få lätt glömmes. Sorgligt wore äfwen om rer geringen slulle sätta tro till dessa tidnin: gars hufwudlösa artiklar, eller begagna sig deraf såsom förewändning till en får dan maktåtgärd. Den mycket omtalade mamsell Guloten tyckes ej göra några goda affärer här i Stocholm. Endast några få nyfikna ins finna fig på de af henne aifna seancerna, och desfa tyckas komma lika kloka verifrån fom de gingo dit. Hufwudftadens fruntimmer (och möjligen äfwen herrar) skulle nog gerna wilja beföfa henne, för att få en flik af framtidens slöja lyftad, men hon har walt en bostad, som gör det omöjligt att hemligt besöka henne, och att offentligt wisa att man fåter spå fia wore för mycket begärdt, och störde dessutom vet magiska intrycket. Hufmudstadens sibyllor bo wanligen vå en aflägfen gata, få att man må kunna besöka dem utan att blifwa sedd. Detta har mamsell Guloten ej tagit i betraktande, och kanske är det derföre hon ej gör så stor lyda, fom berälnadt mar. Votolf. Från Paris skrifwes till gtockholms — A,. A,soÖnd hot nya renNrefentas