Norrländska Korrespondenten – 22 november 1865, sida 2

dock anate sammanhanget, drogo fia rädda och nyfikna tillbaka. Åtskilliga af dem, fom tände general 3 till utseende och namn, närmade fig dod snart igen. Mitt ärade herrskap torde urfäfta, fade genes ralen nu med en artig bugning och ljndelig stämma, — wi störa måhända en högtidlig handling. Men det skulle dock wara mig kärt, om wi komma tidigt nog för att hindra den. Som på sednare tiden förskräckelsen för gengåns garen redan till en stor del hade mistat fin magt öf wer den gamle Bernard, kunde han nu minst tro att en fåran skulle wisa sig i sällskap med en man fransk generalg-uniform och i få mångas närwaro. Han förmådde derföre, fastän med osäker ftämma, att fråga: Min herre, med hwem har jag äran att tala? Mitt namn är general 3F, och denne unge man, som ni säkert känner, ehuru under ett annat namn, är min systerson, Edmond de Charolais, underprefekt H 1 vEr systerson? Charolais? Det är ju en fon till köpman Beaucaire . ... Mej, afbröt honom generalen leende, vet är han ide. Men jag wet nog att han här huset går och gäller under detta namn. Dels med, dels mot fin wilja har han någon tid figurerat hos er under denna falska firma. Det fom nu till en förklaring, men naturligtwis först efter många spörjsmål oc många utrop, och snart gaf förskräckelsen wika för en munter stämning; ty alla såwäl Bernard som hans hustru och dotter tände sig glara öfwer att blifwa befriade från deras förra ohygaliga och hemska föreställningar om deuna dags händelser, och antogo mer än gerna de ursäkter,