Gengångaren. (Forts. från N:o 89.) Dernere hade man arrangerat få, att i samma ögonblick hon jemte fadren och de närmafte flägtingarne inträdde genom ena dörren, ffulle Gustaf med sin fader och fina auförwandter komma in från den motsatta dörren, oc man skulle seran direkte utan widare uppehåll stiga i wagnarne och fara bort. J det Bernard kom in med fin dotter wid armen, ro: pade han derför: 7Har wagnen fört fram?7 Man hörde en pisksmäll och en framrullande wagn stanna utanför porten. Mina herrar och damer, fade nu Bernard, om ni nu äro fårriga, få fara wi nu til mairen, och setermera till fyrfan. Hortense fattade honom ängsliat i armen och wille hålla honom tillbata, i det hon hwiskade: Wänta, fader, jag mäste tala med big... i (Tala mid mig frågade han och fåg förundrad på henne, då dörren i detsamma slogs upp, och den gamle betjenten inftörtare blef och förfärad och skrek: Nu är han bär igen! Gengångaren! Han — ni wet nog .... Och innan man hann få någon förklaring, in trärde general 37 i fin lysande uniform, tillita med Charolais, i salen. Bernard wet bletnande tillbaka, hans hustru slog händerna tillsammans med ett utrop af fasa, och Hortense darrade så, att hon måste stödja fia wid fin fars arm. Hon sån stelt och stirrande på Charolais. Hon war fult och fast öfwertygad om, att han nu fom för att personligen göra fia påmint j j ho8 benne. De öfriga närwarande, fom ide förut. ett honom och id, föritodo hwad fom föregick, men