Norrländska Korrespondenten – 17 november 1865, sida 2

allt mera stegrade jäsning fom med anledning af underrättelserna från rifsdagen der griper omkring sig i sinnena, och det äfwen hos de eljest moderata. Så yttrar Hallands-Poften i en längre upp: lats om ställningen för ögonblicket: Det är en naturlig följd of denna sakernas owanliga ställning, att den nu började riksdagen blifwit af en Utomordentlig wigt oc kommer att afgöra fo sterlandets närmaste framtid. Skulle na tionen ide denna gång finna beflutfamma män; sknlle adel och prester tro fig knnna answara för, om de tillintetgöra landets förwäntan, under föregiftvande af betänkligheter mot det förslag, fom erbjuder dem sjelfwa samma skydd, fam ma fördelar, fom hwarje annan swensk medborgare, och betryggar deras nu egans de samhällsrättigheter, lita få mycket som ståndsrepresentationen kunnat det: då är ock dermed allt hopp förbi att på lugn och laglig wäg komma till en bättre sakernas ordning. Dock önska wi af hjertat, att den stund aldrig måtte i wårt kära fosterland inträffa, då nödmändiga oc) nyttiga refors mer ide på laglig wäg funna genom föras. Men om så ej skulle ske: om äf wen hos oss intressenas strid olyckkigtwis skulle blifwa få obetänksam, få Hårdnackad, att wårt lugna folk skulle twingas till ett allmänt motstånd, måtte då Smwerz ges konung i den stunden gemensamt med folket betwinga de landsförderfliga intres sen, hwilka med egoistiska anspråk och förgätenhet af medborgares pligter mot regering och folf, enwisas att förhindra allt det goda, allt det nyttiga. Westerwiks Weckoblad, ett af wåra mest moderata provinsblad, slutar en artikek i samma ämne med följande ord: Hrr adelsmän och prester! hafwen I betänkt att om åtskillige ide påtecknat centralfomitens listor derför att de frå på eder ståndpunkt, få finnas långt flera fom häruti följt ert exempel, men af ett ända till ytterlighet motsatt skäl? De anse nemligen wåra fomnumalinftitutios ner alltför konservativa, regeringens för slag för stationärt, massan af folket der: igenom fortfarande utesluten från poli tiska rättigheter, och det blifwen I, I adelsmän och prester, fom komma dessa radifaler att mer od mer närma fig res volutionen och närma revolutionen till dem. — N.-P. för d. 4 d:s berättar: Wid Sandwikens jernwägsstation inträffade i går afton en olyckshändelse: De båda ordinarie tågen, hwilka wid stationen skulle mötas kl. 5, hade dit anländt. Med uppgående tåget medföljde, bland andra, den sorgligt ryktbare Black Anders Andersson från Leksand, som, efter att hafwa hållits häktad på misstankar att ha före öfwat mordet å Ljusne postbud, uyligen blifwit bötfälld af härw. rådhusrätt för twänne inom staren begångna stölder. Anders Andersson hade, sedan tåget ftannat wid stationen, stigit ur den wagn, hwari han befann sig, och krupit under eu af det andra tågets plankwagnar för att dymedelst komma upp på platformen. J detsamma satte detta tåg sig i gång, —— ——— en nu gåller det äfwen er, som begg