Norrländska Korrespondenten – 15 november 1865, sida 3

Nemisis Divina owanligt hastigt trässat tidningens uu afzående redaktör, bmilfen mid planens sättande i i wertfiälige bet, på ett högst obehagligt sätt öfvers raskade dess egentliga projektor, artisten I lördags afton gafs å kongl. teatern till firande af föreningsdagen mellan Swerige oc Norge ett nytt sorgespel i 5 after kalladt: Sten Sture den yngre. Som författaren är ökänd, hafwa bers rar recensenter ännu ej hunnit komma öfwerens om stycket är bra eller dåligt. Dock tycktes af första representationen det förra omdömet wara öfwerwägande åtminstone af publiken. Ett sorgligt prof på säkerheten i bufwurstaden är att ett ungt fruntimmer, fom förestod en sejlarbor, mirt på ljusa dagen i boden blef rånad å närmare 100 ror samt så illa slagen att hon är sängliggande och läkarne förbjudit henne att tala. Annu har tet ej lockats poli: fen att få någon spanina å Ä aerninagmannen, en otur som tyckes alltid före följa wår polis vå vet är fråga om når got gröfre brott. Cronique seandaleuse för dagen är att intendenten K:s fru rymt med sin mand adjutant, Abenius. Detta bewifar huru långt kärleken fon förleda qwinnan, tå hon fan öfwergifwa mate och barn och följa en äreförgäten ugling fom feat begaanar sig af hennes swaghet, hwilken obetänksamhet hon troligen snart kommer att bittert ånara, helst den wärde br A:s enra tillgång bestod i skulder till kreti och pleti, och således, till råga på olyckan, nöden och eländet wänta dem på deras irrfärd. Men nog härom. Hjertat krymver bop mid tanken på detta menskliaa elänte och pennan will ej länare göra tjenst. Derföre mera nästa gång. Botolf.